Lugnet

Jag fick ett sms idag som farmor hade skickat till min man som sedan vidarebefordrade det till mig.  Där stod det att de var på After Skin och "xx verkar att må bra och han säger att han vill följa med på after skin".
After ski = mycket folk, varmt, högljutt. Inte hans favvo-plats om man säger så. Tur att de inte är på nån stor partyhåla iallafall.

När jag slutade på jobbet skickade jag ett sms till sonen och frågade hur after skin hade varit. Då fick jag det här svaret, som är så typsikt att få från honom:

"Min definition av after ski:
En avslagen gammal skidåkartradition där ett
gäng okända och misslyckade
så kallade artister har en intern
tävling i vem som kan skrika högst!"

Men egentligen inget svar om hur han mådde. För det hade jag ju inte frågat. Men det var väl egentligen det jag undrade.
Så jag skickade ett till där jag frågade om det känns bra.

"Ja, övriga detaljer funkar bra."

Så bra då. Då är mamman lugn.
Ikväll är det våra söner som ska stå för middagslagningen i stugan till farmor o farfar och kusinerna.
Maken stod och gjorde korvstroganoff till ett helt kompani förra veckan som ska värmas till ikväll tydligen. De behöver bara köpa hem pasta eller ris och lite grönsaker.
Igårkväll var det kusinerna som lagade till thaikyckling.

Annars är maken på annan ort ikväll.
Jag är heeeelt ensam hemma.
Och jag älskar't.
Jag bara älskar att vara ensam hemma!

Det finns så mycket saker jag borde göra nu när jag är ensam. Åka och träna. Fika med en kompis. Åka till stan och shoppa. Passa på att städa.
Men jag VILL verkligen inte det.

Jag bara älskar att vara ensam hemma. För nu iallafall.

De tre B:na och jag just nu.
Badet. Boken. Brillorna.