Bara att släppa kontrollen

Sonen har det så himla bra och längtar nog inte hem överhuvudtaget.

Tack vare en fantastisk förberedelse inför hela veckan så går den här skidresan så otroligt mycket bättre än vad jag nånsin hade kunnat tro.

Jag var lite orolig förra helgen när det visade sig att deras telefoner inte hade täckning i stugan och att sonen därför inte kunde höra av sig vid ev kämpiga kvällar osv.

Men jag släppte det.
Kunde ju iallafall inte göra nåt åt det. Det var ju som det var. Det är som det är.

Och eftersom sonen hör av sig så väldigt minimalt till sin gamla mamma även under dagtid, då han har gott om täckning,  så tolkar jag det som om läget är så lugnt som det kan bli.
Jag har själv ringt och sms:at lika sparsamt som sönerna.
Maken däremot har inte kunnat hålla sig utan har ringt både barn och sina föräldrar. Och säkert hade det varit annorlunda för mig med om det var mina föräldrar som killarna varit med. Då hade jag bergis hört av mig varje dag.

Enligt den krisplan som vi gjorde innan denna härliga skidresa som gjordes med sonen som vägledare, så frågade vi hur han ville att vi skulle göra/säga/agera vid hans hemlängtan eller ångestattacker och vid hans eventuella samtal hem.

Hans svar var väldigt tydligt och klart:
"Jag vill bara att ni lyssnar!"

Tänk vad förberedelse kan göra. Tänk vad förståelse från nära och kära kan avgöra.
Tänk vad viljan att vilja från sonen kan betyda.
Tänk vad han har vuxit den här veckan.

Tänk vad trött han kommer att vara när han kommer hem.


Jag är så stolt över mina grabbar.