Är det inte den ena så är det den andra

Kom hem från jobbet och möttes av en fortfarande lugn kille.
Jag har ungefär var femte minut kollat min mobil efter eventuella sms eller missade samtal under dagen på jobbet.
Ingenting. Min telefon har varit knäpptyst. Från den äldre sonen iallafall. Den yngre har haft en jobbigare första dag faktiskt. Men det är av en annan sort liksom.

Ingenting har jag hört från storebror som alltid har hört av sig under sin första skoldag. Varje år. Inte i år. Så otroligt märklig känsla ändå. Av både förvåning och lättnad, glädje och stolthet.

Han kom upp från sitt rum när jag kånkade in påsarna från mataffären.
Jag frågade hur dagen hade varit.
"Jovars, det har varit bra idag. Det fanns de som var mer nervösa än jag, kan jag säga!"

Och så berättade han att de stackars ettorna som också hade sin första dag idag satt i sitt mentorsrum när treorna bokstavligen stormade in i detras klassrum med musik och vrål och tog över hela deras mentorstid. ( Precis som treorna gjorde för två år sedan också ) 30 stycken svartklädda faddrar kom alltså inspringandes och ettorna höll på att göra i byxan.
"Jag höll mig i bakgrunden och skrek ingenting", sa sonen.
"Det förstår jag", svarade jag, "du vet ju hur det är att vara den nya, nervösa ettan. Du kände med dem lite kanske."
"Ja, idag var inte jag den mest nervösa!"

Och jag förstår honom. Idag var han förberedd. De hade ett klassmöte förra veckan då allting gjordes upp vad som ska göras med ettorna. Han hade full koll och var redo. Han har inte ansvaret för någonting under nollningen.
Och han är numera äldst i skolan. Som trea finns ingen som är äldre. Då mår han som bäst.

Nu håller vi tummarna för att den här positiva känslan kan hålla i sig nån dag. Eller två.

Annars har lillebror varit väldigt ledsen idag. Han hade sett fram emot att börja ettan så länge, få byta klass och eventuellt få känna att han har kompisar som han kan hänga med på rasterna. Få skratta och ha samma intressen som. Det har han inte haft sen vi flyttade hem från utlandet. Han har gått i en klass där han har misstrivs så otroligt med klasskamrater som har haft helt andra intressen och annan humor.
Därför hade han hoppats så väldigt mycket på en bra och härlig klass nu.
Och han känner sig så besviken-
"Jag tänker inte gå in den här klassen i tre år till!!"

Och så grät han.
Får vi se hur det här blir.