Så här kan det bli!

Sitter i soffan med sonen. Jag med datorn i knät och han med sin i-Pad framför tvn.
Plötsligt slocknar min dator. Den behöver laddas. Och jag vet att laddsladden ligger på golvet i samma hörn av soffan där just sonen sitter.

Jag frågar honom:
"Oj, min dator behöver laddas. Har du laddsladden där hos dig?"

Ja, det hade han ju. Och svarar ja på den frågan. Men agerar inte. Gör ingenting. Ingen ansats till att överhuvudtaget kanske sätta i sladden i kontakten som är precis där också. Utan bara ett enkelt konstaterande att ja, sladden fanns där hos honom.

Då säger jag:
"Har du lust att ge mig laddsladden då så jag kan ladda?"

Varpå han svarar att absolut kan jag det. Och ger mig hela sladdhärvan. Utan att sätta i kontakten. Jag får alltså hela härvan.

Då säger jag:
"Då vill jag att du sätter i sladden i kontakten så jag kan börja ladda min dator."

Javisst, säger han och säger att "det kunde du väl ha sagt med en gång!!"


Och det vet jag ju.

Han behöver veta exakt vad det är jag menar. Kan inte läsa mellan raderna om vad det är jag egentligen menar.
Annars blir det lätt så här.