Det här när inte kroppens egna värmereglage är som vanligt

En helg i stugan.
Uppdraget var den här helgen att få upp den nya flytbryggan på den nya fasta delen. Allt för att isen inte ska få vinna över den under vintern.
Så med grabbarnas starka muskler och med en otroligt envis make så kom ett halvt ton brygga upp så himla smidigt.

För att få upp allt detta så var några tvungna att vara en hel del i vattnet. Och med en kille som har svårt det här med att reglera sin egen kroppsvärme ( ett av kriterierna för just aspergers är att inte ha nån känsla för värme alternativt kyla, i vårt fall är det kyla, han fixar inte värme),  så hade vi en som var frivillig i vattnet hela tiden. Han har varit guld värd i arbetet, men det vi inte tänkte på var just att han faktiskt inte har känslan för hur kall hans kropp faktiskt blir.

Lillebror var också i vattnet ett tag. Men han som normalstörd, klev upp ur vattnet när det kändes lite för kallt. Han virade en handduk om sig medan han väntade på nästa tur i havet. Storebror funkar inte på samma sätt. Han var i vattnet i stort sett hela tiden. Han hade bar överkropp för "det spelar ingen roll om jag har tröja eller inte", han känner inte nån skillnad iallafall.

När allt var klart och vi äntligen skulle få lite mat i magen så kunde han knappt gå ordentligt. Han var så kall i sina fötter att han knappt kunde gå. Ovh han gick omkring i endast kalsongerna. Vi bad honom at tklä på sig, men att ha kläder på resten av kroppen värmer väl inte fötterna?

Hans fötter var alldelels vita.
Sen fick jag sitta med hans fötter i mitt knä och som jag gnuggade hans fötter med mina händer, han fick ha sina fötter mellan mina lår, filtar. Tillslut fick han även ta ett kroppsvarmt fotbad. Det hjälpte. Färgen kom tillbaka. Och värmen kom tillbaka.

Vi lärde oss nåt nytt även denna dagen!