Det viktiga i att hitta nåt man älskar att göra

Sonen är ju sen januari assisterande tränare åt P-00 i vår lokala fotbollsklubb. Han ger allt i detta uppdrag och tar det på fullaste allvar. Som han alltid gör i det som han känner motivation för. Och känner han sån motivation för det han ska göra så kan det till och med vara värt att må både lite dåligt och mycket dåligt under den tiden.

Det är ju oerhört konstigt för oss normalstörda att se hur vissa saker bara görs, medan vissa saker bara tar stop, fast det nästan är samma sak. Men i hans värld är det en en enorm skillnad.

Och det är bara för oss i hans omgivning att lära oss att det är så.

I sitt 00-lag gör han ett väldigt bra jobb och han har fått förfrågan att även hjälpa till med 01:orna. Vilket han har gjort med glädje. Men han är väldigt noga med att poängtera att det är 00-laget som är prio 1. För de var först.

Och som mamma är det fantastiskt att se hur mycket han gillar det han gör och det är så jätteskönt att veta att han får syssla med det han älskar mest av allt. Sin fotboll.
Det jag som mamma däremot har fått jobba väldigt mycket med mig själv har varit att släppa taget. Släppa taget om min store son som nu på egen hand har börjat klippa navelsträngen. På sitt eget sätt. Och då måste jag visa att jag är redo. Iallafall inför honom. Mitt hjärta kan skrika nåt helt annat.

Och det jag behöver släppa är känslan av att jag inte längre kan stötta i situationer som uppstår där han inte vet vad han ska säga eller göra, eller när han inte vet vad som förväntas av honom. Numera måste han klara det själv.
Och när såna här tankar och känslor flyger omkring i mitt innersta rum är det oerhört värdefullt att av en slump springa på en mamma som har sin kille i just 00-laget. En kvinna jag aldrig har träffat, och jaga har ingen aning om vem hon är. Jag har bara genom min son hört hennes sons namn.
Vi träffades genom en gemensam bekant och när hon fick veta att jag var tränarens mamma sa hon:
"Han är så omtyckt! Du ska bara veta hur mycket killarna tycker om honom!!"

Och mitt leende gick från öra till öra. Och värmen i mitt hjärta spred sig i hela mitt system.

För en tid sen fick han genom klubben erbjudande om att gå en tränarkurs. Han tackade ja! Idag har han varit där. Och han har åkt dit med tre helt okända tjejer från klubben och han har suttit där i hela 9,5 timme på en söndag.

Bara för att han älskar det han gör!