Dags att lära nya saker, för framtiden

I tisdags åkte jag till skolan med två paket.
Ett till rektor och ett till mentor.

Varsin bok och ett kort där vi skrev ner hur tacksamma vi är över det sätt som skolan faktiskt har velat hjälpa våran inge till att ta studenten i just deras skola.

Sonen har vänner med NPF som har fått byta gymnasieskola skola därför att deras rektor inte har förstått eller där rektor inte har velat sätta in olika resurser eller göra de anpassningar som behövs. Vilket är helt förkastligt på alla sätt och vis.

Vi ät mest tacksamma för den otroliga schemaläggningen som schemaläggaren kunde åstadkomma för vår sons klass under tvåan och trean framför allt. Där håltimmar och sovmorgnar nästan försvann helt. Jag förstår ju hur komplicerat det är att lägga ett schema som funkar för 1200 elever med personal, och då göra ett specialanpassat schema för en klass. Det är ett hästgöra. Men det visade sig att det faktiskt gick. Med en smula ansträngning. Och med en vilja från rektor.
Vi är tacksamma över att rektor tog sig tiden att få en relation med vår kille. Vi är tacksamma för att rektor fixade så att Mr Bibblan fanns tillgänglig för matteträning på de få håltimmar som existerade. Vi är tacksamma för att han varje terminsstart fixade möten med aktuella lärare när vi kallade till detta. Vi är tacksamma för direktkontakten till honom som vi hade under sista två åren.

Mentor har också gjort ett hästjobb med all förberedelse för sonen, med alla mail, med all info, med spanskan där tanken var god men inte så bra genomförd dock. Hon har funnits tillgänglig och vårt samarbete har funkat bra.

Sedan har resten av lärarkåren stöttat vår kille sådär. Vissa ämnen har vi behövt driva på, andra har passerat smidigt.

Både rektor ich mentor blev iallafall väldigt glada för sina sommarpresenter. Tror inte att det 'r särkilt vanligt på gymnasiet att föräldrar ger bort nånting. Sånt är mer vanligt på grundskolan så att säga.

Vi kramades och jag tackade så väldigt mycket.
De kramades tillbaka och rektor undrar vad som händer nu för vår kille?

Vet inte, svarade jag.
NU börjar ett nytt kapitel i hans liv och även i vårt.
Efter 13 år i skolan är det dags för oss att lära oss nya saker.

Ja, det har du rätt i, svarade han mig då. Det tar inte slut här.

Exakt, det är nu det börjar.