Jag är lite ledsen

Jag är lite ledsen idag.
En sån dag helt enkelt.

Det kanske är lite mycket på många håll och kanter just nu.
Och jag har ingen större koll nånstans. Fast jag kanske borde ha det. Känner mig likgiltig. Inför det mesta.

Kroppen är trött. Huvudet likaså.
Var så trött i eftermiddags efter jobbet att jag bara la mig ner på närmaste matta här hemma. Vilket var i köket. Sen somnade jag.
På en matta. På golvet. I köket.

Lillebror har haft det kämpigt under en lång period. Med sig själv. Att vara tonåring. Att lära känna nya kompisar. Igen. Och igen. Och igen. Börja om från början hela tiden. Tufft för honom. Samtidigt börja gymnasiet. Där det är meningen att man ska klara sig själv på ett helt annat sätt än i grundskolan. Mycket nytt. Slitsamt.

Storebror som har slitit som ett djur under 13 år har snart gjort sitt i skolans värld. Om en vecka är han klar. Tänker på allt som vi har gått igenom under alla dessa år. Vilken erfarenhet jag sitter på. Men. Vad händer sedan?
Kommer han gå till sommarjobbet? Kommer han orka söka andra jobb? Kommer han nånsin få ett jobb som kan passa honom och hans behov?

Balen. Avklarad. Skönt.

Nu i  helgen. Kommer våran nya båt. Som vi ska få i ersättning för att den gamla vi hade läckte vatten, trots att vi köpte den fabriksny för två år sedan. Tjafset det har varit runt den med återförsäljare. Och fabrik i Finland. Och maken som anser att det är jobbigt för att det är han som får sköta allt. Ja faktiskt. I det här fallet är det enbart du. Jag förhandlar inte om båtar som läcker och med återförsäljare som står på sin sida. Jag är för mjuk. Båten anländer av försäljare till sommarstugan i morgon fredag. Maken åker direkt efter lunch. Jag stänger och kan verkligen inte åka innan 18. Åker på lördag.

Studenten. Om en vecka. Som vi ska laga all maten till. Jag kan inte laga nån mat. Och jag tycker framför allt att det är jävligt tråkigt. Men maken vill göra detta. Han tycker det ska bli jätteroligt. Jag kräks. Har även sagt det. Men det här ska vi göra iallafall. Jag vet inte varför han så gärna vill laga all mat? Vill han vara duktig?
Hur mycket ska man göra av alla rätter när vi blir ca 30 stycken? Har ingen jäkla aning. Fy! Har iallafall tagit semester två dagar för studenten. Räcker det?

Vätternrundan. 17 juni mitt i natten ska han iväg. Runt Vättern i 30 mil. Hur går den träningen? Sådär kan jag säga. Kommer han att orka? Kommer han att hålla? Både kroppsligt och mentalt?

Midsommarafton. Två familjer som kommer till stugan. Ska bli urmysigt. Det tycker jag verkligen. Och vi hjälps ¨åt med maten. Skönt. Jag bara ber till Gud att vädret är på människornas sida i år. Allt känns  en smula lättare då.

Vansbrosimmet. Svägerskan är ivrig och vill att vi plötsligt ska bestämma oss att boka boende. Hade inte ens tänkt så långt. Hon hade en stuga på gång. En tiobäddars som vi ska dela med hennes familj, hennes föräldrar och så vi fyra. Vi tog ett snabbt beslut och tackade ja. Där ska vi sedan fira ordentligt att de  har klarat av hele den Svenska Klassikern. Är det meningen.

Jobbet. Hela arbetslaget har landat lite i att en av våra kollegor krockade väldigt illa med sin bil på vägen hem från jobbet för ett par veckor sedan och varit sjukskriven sen dess.
Ingen vet när eller om hon nånsin kommer tillbaka. Rörigt.
10 stycken blivande sex åringar som har vuxit ur förskolan. Som tar plats, som låter och som självklart är lite pirriga inför sin egen framtid. Inskolningar av fyra nya barn. Små barn Som gråter och som kämpar på för att lära sig hur deras nya vardag plötsligt ser ut.
Ett arbetslag som inte vet hur vi ska jobba till hösten. Som inte vet hur närmaste dagarna ser ut ens med en sjukskriven kollega.

Maken är i krokarna av att byta jobb. Inget är officiellt alls än. Inget är klart än. Men det finns i tankarna. Och när han byter jobb vet jag hur det blir. Som alltid när han byter tjänst. Järnet i 150%.


Kan det vara så enkelt?
Att det bara är lite mycket.
Idag är jag lite ledsen.