Vilken skillnad.
Efter bal och student är det så dags för att ladda om för att sig runt Vättern i natt.
Och han känns så lugn. Sä märkligt lugn att jag nästan blir orolig för den sakens skull.
Inför Vasaloppet var han näst intill manisk för rädslan över bli sjuk, ha ont i kroppen, om allt han kände i musklerna var normalt osv. Nu, ingenting.
Absolut ingenting.
Kan finnas flera anledningar till detta har jag tänkt på.
För det första så hade han aldrig stått på ett par skidor innan han började sin träning inför Vasan. Allt var helt nytt honom och att prestera under så många timmar på raken var också första gången för honom. Han visste om hans kropp skulle hålla helt enkelt.
Nu känner han mer säkerhet inför sin egen kropp. Och han har cyklat hela sitt liv. Det är liksom inget nytt. Däremot känner han en viss oro inför att han kanske inte har tillräckligt med mil i kroppen nu innan loppet. Rekommendationen är att ha cyklat ca 100 mil, han har väl mellan 60-70. Det skulle vara det i så fall. Annars känns han som en helt annan kille den här gången.
Cykeln är preppad. Med två olika väskor, med ringklocka, reflexer, lyktor fram och bak. Kläder är utprovade och framlagda. Vaselin är inköpt för att smörja hela kroppen med, som ett regnskydd. Även ändalykten behöves insmörjas. Proviant finnes som ska packas så att det blir lättåtkomligt.
I natt klockan 01.00 startar hans gäng. I regn och rusk ska han sedan ta sig ända till Motala. Det svåraste är vad han ska ha på sig. När det ska regna och blåsa och göra detta lopp till ett ganska så besvärligt lopp i år.
I vilket fall så äter han som en häst. Just nu chillar han och tittar på fotboll, Sverige- Italien.
Håll en tumme är ni hyggliga för att han över huvud taget kommer att ta sig runt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar