Vår kille har av nån outgrundlig anledning varit livrädd för solrosor under hela sitt liv. Växter med blommor som blommar har alltid varit obehagliga, och han har gått omvägar för att slippa komma i närheten av dessa.
Just blomfobin i allmänhet har blivit mycket bättre, men fortfarande utgör solrosor ett stort obehag.
Han är mycket medveten om sin rädsla och vi i familjen vet det också.
Ikväll har vi tittat på tv, "Sommar med Ernst".
Ett program där programledaren verkligen jobbar med gröna växter och just ikväll i synnerhet med solrosor. I varenda kruka och vas stod dessa gula, raka blommorna.
Han satt i soffan bredvid mig med händerna för ögonen när blommorna visades i rutan.
Och så sa han med ett leende på läpparna:
"Varför hade de ingen varningstext innan programmet som varnade för starka och otäcka scener för?"
Sedan skrattade vi tillsammans och jag fick tala om när solrosen hade simmat ut ur bild så han kunde ta ner händerna.
Annars har Bup ringt tidigare idag.
Han har fått tid nästa vecka för första träffen med sin nya samtals terapeut. En kille som ska ta sig an våran son och som vi hoppas ska kunna hjälpa våran familj så vi orkar hålla våra näsor ovanför vattenytan en stund till.
Här vill jag ge en stor eloge till Bup i vår stad. Från det akuta samtalet jag ringde i början på juli har allt gått mycket fort. Vi har varit på massor av möten, många samtal, svarat på miljoners frågor och nu är vi på gång. En remiss för Asperger är skickad ( men sen vet vi ju inte hur lång kön är för att utredningen ska starta ) och en början på nån sorts samtalsterapi ska påbörjas nästa vecka.
Till saken hör att mitt i semestern ringde den första läkaren vi fick träffa lite akut att sonen stod i kö för samtal med han visste även att kön va lång.
Men på torsdag är det alltså dags.
Så får vi se hur det här går tillsamamns med skolstart och allt. Och hur mycket tid kommer utredningen att ta av skolan?
Men vi är iallafall på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar