Sonens gymnasiematte kan inte jag hjälpa till med.
Jag erkänner att den är för svår för mig. Jag kan helt enkelt inte bidra med någonting vad gäller läxor i just det ämnet. Maken vet om det och sonen vet om det.
Vilket i sin tur kan stressa både son och make.
Är tex maken borta under ett par dagar och sonen har mycket matte just den veckan, eller om det är ett kapitel som är lite knepigare just den veckan så blir det ju väldigt stressigt.
Maken för att han känner sig otillräcklig där han sitter på ett hotellrum nånstans i Sverige och sonen för att han inte kan få den hjälp han behöver.
Så var det den här veckan.
Maken skulle vara borta hela veckan, må-fre. På kurs med diplomering på torsdagen.
Sonen har prov nästa vecka och har lagt upp sin matte på det viset att han måste göra nio tal om dagen för att hinna klart kapitlet. ( Och jag ska inte tala om för honom att han ska göra fler tal efter samtalet vi hade igår han och jag. Även om han kanske skulle behöva repetera några tal. Eller hur skulle ni göra? )
Pappan tog iallafall bilen hem igårkväll. Åkte två timmar och anlände här hemma vid 19-tiden. Kunde jobba hemma idag onsdag, och satt redo vid 15 tiden när sonen kom hem från skolan. Sedan satt de och jobbade. Och som de jobbade.
Vilket tålamod. Från båda parter.
Vid 18 tiden åkte han tillbaka. En bilfärd på två timmar till. Nu är ju inte själva bilåkandet så himla jobbigt för våran pappa, men ändå. Så han är på plats i morgonbitti i sin skolbänk.
Vi hjälper till på olika sätt, kan man säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar