Några dagar senare

Några dagar efter helgen som vände upp och ner på så mycket för så många så har vi nu kunnat landa en smula här hemma hos oss iallafall.

Jag har funderat så mycket under dessa dagar. Jag har tänkt så himla mycket. På livet. På döden. På vad det är som händer runt omkring mig. Hur kunde det bli så oerhört tokigt?  Jag har tänkt på mina vänner. På mina söners vänner. På familjer som just nu går igenom det absolut värsta som kanske över huvud taget kan uthärdas.

Så otroligt olika vi människor reagerar när det händer tragiska saker runt omkring oss.
Oberoende om vi har nån diagnos eller inte så finns olikheten där.

När nåt traumatiskt händer så finns verkligen inget som är rätt eller fel egentligen. Ingen kan komma och säga att jag måste reagera på det ena eller andra sättet. Ingen kan komma och säga att jag "reagerar fel" eller att jag "bearbetar fel". Samma sak för mina barn. De behöver få reagera på det sätt som känns bäst för dem. För alla är vi enormt olika. Vi behöver sörja på vårt eget sätt. I vår familj blir det alltså på fyra olika sätt att ta hänsyn till.

Bror modell äldre vill inte prata om det som har hänt överhuvudtaget. "Måste vi prata tråkigheter hela tiden?" är en mening som han hela tiden återkommer till. Han har inget behov av det alls. Och kan inte förstå att det finns andra som har det behovet.

Hans pappa är ungefär likadan och kan prata om det när han vill. Men han har svårt att lyssna när nån annan vill prata om det. Precis som vanligt.

Och så är det lillebror och jag. Lillebror har varit själva händelsen närmast då det är hans gamla klasskompisar som är inblandade. Han har varit ledsen. Han har varit chockad. Han har varit orolig. Han har behövt prata. Prata och åter prata. Han har ställt frågor.
Jag har lyssnat. Lyssnat och åter lyssnat. Hållt hans hand under nätterna. Sovit i hans rum.
Nu har det lugnat sig även i hans lilla själ och han är på väg att gå vidare. Men hans världsbild har för evigt ruckasts på.

Och så är det jag.
Jag är inte färdigpratad. Jag behöver fortfarande prata. Mera. Ännu mera. Ställa frågor. Bolla tankar. Tänka högt.  JAg och lillebror har pratat mycket. Men jag vill inte prata med honom mera nu när han börjar känna sig "färdig".

Nån som orkar lyssna?