tisdag 10 juni 2014

Asså, den här spanskan

Sonen gick hela hösten i Spanska 1 och mådde bara sämre och sämre i den gruppen. Han kände ingen och var tvungen att ta en annan buss på morgnarna än sin Nicklas. Till slut höll det inte längre. Vi var tvungna att hitta på nåt. Så han kunde hamna i samma grupp som Nicklas.
Han är otroligt bra på språk och vi föräldrar kom på en helt egen lösning.

Så.
I januari tentade sonen av hela Spanska 1. Han fick A på den prövningens alla delar.
Han fick då flytta upp till Spanska 3 pga sociala skäl, där hans bästisar gick. Utan att passera Spanska 2 alltså. Vilket inte någon har gjort tidigare.

Med stor skeptism från både rektor och mentor så bestämdes det så. De trodde vi hade tagit oss vatten över huvudet och trodde väl inte att sonen skulle klara det bytet rent kunskapsmässigt.
Men för hans skull rent socialt så gick de med på den planen till slut.

Idag har han även skrivit den sista delen på tentan av Spanska 2.
Den första delen skrev han ett A på uppsatsskrivingen och idag var det dags för den avslutande delen.
Efter en halvtimme var han klar. Skickade ett sms:
"Jag får ett A eller B"
Helt utan att ens ha öppnat Spanska 2-böckerna.

I betyget i Spanska 3 ligger han och väger mellan C och D.

På en termin har han alltså skrapat ihop 300 poäng i ämnet moderna språk.
200 poäng mer än sina jämnåriga.
På en termin har han alltså fått betyg för tre årskurser.

Vilket i slutändan betyder att han har redan i ettan gjort två kurser för mycket. Och att han i tvåan och trean kan ta bort en kurs varje år. Vilket var ett mål i sig. Då han har det tuffare i andra ämnen kan det vara skönt att ha ett ämne mindre att plugga.

Vår plan gick hem, han har fått vara med sin kompis på lektionerna under vårterminen.

Vi visste hela tiden att han är ett språkgeni.
Men faktum är att även jag är en smula chockad över hans resultat.

Det han har presterat är helt fantastiskt egentligen.
Tänk om han nånstans själv kunde förstå hur stort det är att ha genomfört allt detta på en termin.
Jag önskar så att han nånstans i sig själv skulle kunna förstå vilken styrka han besitter.


Samtidigt som det är så svårt för andra runt omkring och förstå att så stark och väldigt duktig som han är inom vissa områden, lika mycket stöd behöver han för att rent överleva andra saker. Som typ att åka buss till och från skolan.

Livet är bra märkligt.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar