Idag har jag överlämnat tre stycken olika blommor till tre olika personer som har arbetat nära vår kille i skolan på tre olika sätt.
Jag ville på nåt sätt visa min och makens tacksamhet och uppskattning över dessa personers engagemang, tid, stöttning och framför allt vilja att hjälpa till under detta första året på gymnasiet.
Jag fattar att det inte är särskilt vanligt att lärare på denna nivå får små sommar-presenter från familjer, så som lågstadielärare är vana att få.
Sonen var inte sen att haka på den tanken. Han fick välja vilka han ansåg var "värda" en liten blomma. Det visade sig att vi hade två samma kandidater samt att sonen ville lägga till en person.
Han sa också att han personligen inte ville vara med vid själva överlämnandet.
Den som sonen la till själv var hans Historia-lärare. För hans enorma förståelse och vilja att hjälpa till i våras när sonen sjönk som en bomb i sitt mående.
Honom gick jag till först. Knackade på hans arbetsrum i sal 203.
Så himla överraskad han blev över vår lilla present. Han blev så glad och jag blev så rörd över hela hans väsen och var nära till gråten bara över turen att sonen har haft lyckan att han fanns på skolan just detta år.
Bredvid honom satt en annan av sonens lärare, psykologiläraren. Hon fick ingen blomma. Sånt är livet.
Sen gick jag till mentorn som satt i sal 211.
Hon fanns inte på plats. Jag hade tyvärr missat henne med ca 1,5 minut, berättade kollegan som satt vid ett annat skrivbord. Jag ställde blomman på mentorns bord och då sa samma kollega "vilket trevligt initiativ". Mentorn har funnits tillhands så fort vi har behövt. Hon har varit snabb på att svara våra mail och våra samtal. Hon har ställt upp och fixat information och andra viktiga saker på ett bra sätt. Hon blev sonens spanska lärare när han klev in i steg 3-gruppen. Hon har förberett honom så gott hon har kunnat om ändringar i schemat och andra ändringar. Hon har varit fantastisk i kontakten med oss föräldrar.
Den tredje personen var Rektor.
Henne fick jag vänta en liten stund på för hon var ute med avgångseleverna på gården.
När hon kom tillbaka haffade jag henne innan hon skulle in på ett möte.
Denna fantastiska människa ska ju sluta på skolan och en ny ska ta över. En sorg för våran familj.
Hon har funnits i vår värld sen i feb/mars 2013 då vi kontaktade henne första gången och vi bodde utomlands. Hon har under hela denna tid varit oerhört mån om vår sons mående och har visat oss sin vilja att göra det bästa möjliga det första året på gymnasiet för sonen.
Den 14 augusti ska vi ha ett sk överlämningsmöte med henne, nya rektor, alla lärare samt Habiliteringen.
Hon blev också väldigt glad över blomman och berättade att det tyvärr kommer att bli en del ändringar i lärarkåren till hösten, men att hon har övervakat just sonens klass och hoppas att inte hans klass drabbas så hårt. Hon har även haft litet finger med i spelet när höstens schema har lagts och hon sa att sonens schema kommer att bli bättre för honom än det här året, med mindre sovmorgnar och håltimmar.
Om allt detta stämmer vad gäller schemat får vi allt se sen. Det litar jag väl inte på till 100% på. Ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar