måndag 9 juni 2014

Varje gång det händer

- Mamma, du är bäst på att fixa saker som är omöjliga.

- Tack - men då är de ju inte omöjliga helt enkelt.

- Kanske inte. Men ibland känns det helt omöjligt.

Att ideligen hamna i situationer som känns omöjliga. Att inte kunna hjälpa sig själv. Att ibland hitta en egen lösning, men inte ha förmågan att ro den iland på egen hand.
Att hela tiden känna sig beroende av andra människor.

Det är en oerhört tuff situation. Både för den som känner så och för de närmast runtomkring. Fast på olika sätt.
För det är just det här som är livets hårda skola. Att lära sig hur livet funkar. Stort som smått.

Tex:
Ikväll satt vi i soffan och kollade på CSI. Ett favvoprogram för både mig och sonen.
Han råkade spilla ut ett helt glas juice över bordet. Så att det rann väska över ett fotoalbum som låg på bordet och som sen fortsatte ner på golvet.
Han blir helt handlingsförlamad i det här skedet.
Jag gick snabbt in i köket och hämtade disktrasa och papper.
På vägen tillbaka mötte jag honom i vardagsrummet.

Jag gav honom disktrasan och bad honom att börja torka upp.
Han gjorde det. Jättelänge. Jag tittade på honom lite i smyg medan jag torkade av albumet.
Då märkte jag att det blev ju inte torrt där han höll på. Utan det blev ju bara blötare och blötare och området som innan var blött bara växte och växte. Precis som det brukar vid såna här tillfällen.

Jag kände på disktrasan. Dyngsur. Av all gammal juice.
Då behövde jag tala om för honom att den inte gick att torka med mer. Det var dags att gå till diskhon och skölja av och börja om från början. Det hade han aldrig kommit på själv.

Sånt här kommer inte gratis till honom.

Han hade nog inte kommit på sambandet mellan det kladdiga golvet och det spillda glaset senare heller, om han hade fått avsluta torkningen när han ansåg sig klar.

Han behöver styrning. Han behöver hjälp. Han behöver stöttning.
Han behöver nån som förklarar.
Varje gång det händer. Inte bara första gången. Varje gång.

Trots att han är en oerhört intelligent kille.
För det handlar inte om intelligens.

Det handlar om helt andra saker.

Vid läggdags ochjag hade bäddat rena lakan i hans säng.
- Tack mamma. Jag vill att du ska veta att jag är så tacksam för allt du gör för mig. Du och pappa är bäst. Eller idag är du bäst för att du ringde alla samtal och fixade med lärare och det, i morgon är pappa bäst, för då har han med sig Loka hem.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar