fredag 6 juni 2014

Helt nytt för mig

En alldeles ny situation för mig. Säkert även för min man, men jag tror inte att han tänker på det på samma sätt osm jag.

Lillebror på 14 år och helt utan nån som helst diagnos, endast "tonårsdiagnosen", var ute på roligheter hela kvällen igår och var inte hemma förrän vid 01.00 tiden. Precis som han hade förvarnat om innan.

Hans klass skulle hålla i ett disco som hela mellanstadiet och högstadiet kunde gå på.
Hans uppgift under kvällen var att sitta i entrén och kryssa för vilka det var som kom.
Han skulle sita i 30 minuter och sen ta en paus, sitta i 30 minuter och sen ta en paus.

Vi föräldrar träffades utanför skolan på kullen med medhavd matsäck och klassrepsen höll med en fantastisk rabarberbål.
Man kan väl säga att min son åt med de flesta andra kompisarna på annat håll. Medan det fanns några stycken som åt med sina föräldrar på kullen.

När jag satt där med min potatissallad så tittade jag på dessa ungdomar och deras mammor. Iaktog helt enkelt.

Och jag såg så tydligt att det var två killar med ett otroligt behov av sina mammor. De behövde bara veta och känna att mamma satt där. De frågade mamma om de skulle äta nu eller sen. Mamman sa "vi äter nu så har du ätit klart sen när discot börjar". De åt. Gick tillbaka till de andra. Kom till mamma igen. Och mamman sa "jag åker om några minuter och kommer snart tillbaka. Du får ringa när du vill under kvällen om det är nåt."
Och hennes son svarade: "mamma, jag ringer nog snart".

Åh - sån värme.

Jag kände igen mig så väldigt.
I 17 år har jag varit där själv. Att hela tiden finnas till hands.

Och med lillebror är det nåt helt annat.
Han fixade och donade. Han var med kompisarna. Han ville inte att jag skulle dyka upp för tidigt innan nån annan förälder hade kommit. Han åt när han ville. Han kom till mig endast när han kom på att han inte hade kontanter så han kunde handla en egen dricka på discot.

Vid 19.30 åkte jag hem.
Lillebror sa att han skull få skjuts av en kompis pappa hem. Jag bad om att få dens pappans nummer. Ringde pappan och ingen svarade. Skickade ett sms, fick inget svar.
Det var bara att lita på att lillebror hade rätt.

Vid 01.00 kom han hem.
Överlycklig!

"Min roligaste kväll i hela livet!"









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar