Idag den 19 maj fyller min man år.
Vi var självklart uppe och sjöng för honom i morse. För det ska man. Fast pappa säger att vi inte behöver fira honom.
Men det vill vi iallafall.
Så en tårta har vi gjort. Och paket inköpt. Och sång sjungen.
Och sen skulle grabbarna till skolan.Precis som vanligt.
Men idag är det verkligen ingen vanlig dag.
För just idag har sonen skrivit sitt absolut sista matteprov. Ett mardrömsprov på fyra hela långa timmar är nu avklarat.
I alla 12 år som sonen har gått i skolan är det framförallt matten som han har fått slita hund med. Det har verkligen varit blod. Det har varit svett. Och det har varit en sjuhelvetes massa tårar. Böcker har flugit genom rummet iböand. Sudd och pennor har kastats överallt. Och en gång åkte till och med en stol genom luften.
Men han har aldrig givit upp.
Vi har aldrig givit upp. Fram till åttan, när han själv kom på att det var för hans egen skull han gick i skolan, var det jag som slet tillsammans med honom och matten. Att överhuvudtaget få honom att göra matten var ett heltidsjobb. Och han har hela tiden fått göra lite mer än alla andra för att hänga med. För att förstå. För att lära sig. Det han inte har förstått på lektionerna har vi hjälpt honom med. Det han inte har hört på lektionerna har vi förklarat för honom. Alla timmar i skolan där han inte har förstått ett jäkla skit. Där vi har fått agera lärare och skött deras jobb och lärt ut. Så att han till slut har förstått.
I nian tog pappa över matten med sonen.
Och jag vet inte hur många timmar de tillsammans har lagt ner på detta ämne.
Idag. På pappas 44 årsdag är det äntligen över. I trean på gymnasiet blir det inget mer matte. Om han nån gång mot förmodan kommer att välja matte på högskola så har han valt det på egen hand.
Men just nu.
Över.
Alla våra timmar har gett resultat.
Han kommer att få ett slutbetyg i matte från sin gymnasietid.
Vilken otrolig krigare han är!
Jag är så sjukt stolt över den grabben!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar