Vi är ytterst glada och tacksamma över att slutet av sommarlov och även skolstart har flutit på så himla smidigt.
Han har känts lugn och han har känts glad. Han har somnat på kvällarna och han har gått upp på morgnarna. Packat sin väska och gått till bussen. Utan några som helst problem. Tack vare en fantastisk rektor och tack vare min och makens rutinerade förberedelser och sist men verkligen absolut inte minst sonens egna verktyg och mognad, allting i ett genialiskt samspel.
Och som den rutinerade Aspergermamma som jag är så har jag försökt att verkligen njuta av de stunder där vardagen faktiskt någorlunda har haft ett skönt och positivit flöde. Några sådana där stunder ni vet, som jag där och då förstår att de familjer som lever utan några diagnoser har nästan hela tiden. ( Jag fattar att även de familjerna har sina issues, jag är inte dummare än så, men ni förstår vad jag menar )
För jag förstår ju att den kommer ju snart.
Det där förbannande bakslaget.
Inget konstigt, inget märkligt.
Jag vet att det kommer.
I måndagskväll närmare bestämt.
För första gången sedan terminsstart så avvek tisdagens lektioner från schemat. Inställda lektioner vilket gjorde att sonen skulle vara i skolan från 12.30 till ca 16.
Och plötsligt skulle han planera en hel jäkla förmiddag åt sig själv. Det är mycket lättare att planera sin eftermiddag än förmiddag. För det är mycket skönare att skolan liksom redan är avklarad, för det går åt så enormt med energi att bara komma iväg till första lektionen när det startar så sent.
Och sen diskussionen om att hur sjukt onödigt det är att vara i skolan endast sån kort stund.
Så måndagskvällen gick åt att hitta på bra och meningsfulla aktiviteter till honom.
Och inte nog med schemastrulet.
Han skulle ju förresten till tandläkaren också. Halv nio skulle han vara där. Och den tiden har vi redan ändrat minst tusen ggr då han alltid har andra skäl att inte gå dig. Tex fel tid, fel dag. Säkert har tandläkaren märkt bredvid hans namn med röd penna i kalendern med "jobbig mamma".
Till tandläkaren hade vi sedan tidigare bestämt att han skulle ta sig för egen maskin för absolut första gången. Vilket han var med på.
Och jag poängterade att jag ringde inte en gång till och ändrade tid. Igen. Nu var det den här tiden som gällde.
Han gick dit på tisdagen.
Han skrev in sig själv på skärmen som satt på väggen och satte sig i väntrummet. (Han är snart 18 och inte ett enda hål. Nånsin. Nu var borttagning av tandsten )
Han gick dit.
Helt by him self!!
Sjukt stolt mamma.
Resten av tisdagen gick också över förväntan.
Om jag lovade att hämta honom på skolan kl 16.
Vilket jag självklart gjorde!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar