Det här att hitta egna strategier för att överleva är nog nåt som alla individer använder sig av, tror jag. I olika utsträckningar och på sitt egna vis. Vilket är helt som det ska. Alla vill vi såklart ha ett så bra liv som möjligt.
Jag gör också så. Ibland gör jag på ett speciellt sätt för att jag vet att just det funkar och det blir lite lugn och ro här hemma. Jag har hittat mina strategier. I vissa fall. Ibland brakar det åt skogen iallafall, men då har jag kanske varit dåligt förberedd eller så kommer smällen iallafall. Hur förberedd jag än har varit.
Ju äldre vår kille blir desto tydligare blir hans strategier.
Nu för tiden vet han själv vad han mår bättre av och vad han mår rent dåligt av. Han är en oerhört medveten individ om sina egna styrkor och om sina egna svagheter.
Han vet att han mår klart bäst när dagarna ser likadana ut. När vi följer vårt schema på morgonen, när skolan följer sitt schema under dagen och eftermiddagen flyter på med sonens egna träningsschema som han har gjort själv. Och så läxorna förstås. Om läxorna flyter på.
Den här skolan är väldigt bra på att hålla sig till sitt schema. Ibland händer det att saker och ting görs på annat sätt och de går utanför ramarna. När det är "International Day" tex, och alla länder som representerar skolan får visa upp sina specialiteter. Men då har jag varit med hela dagen så det har aldrig varit nåt problem. Det har varit sk "Pyjama Day" och de som vill får ha på sig pyjamas. men då har aldrig våran kille brytt sig om att klä ut sig. Skolan anordnar mer saker, eller förresten, det är inte skolan som anordnar. Det är föräldrargruppen PTA. Parent- teacher - association. Den gruppen är väldigt aktiv och då är jag med nånstans i kulisserna som en trygghet för sonen. Jag ska liksom "finnas men inte synas", kan man säga, för då skäms han ihjäl som vilken 15 årig kille som helst. Och det är jag duktig på. Finnas men inte synas. Och telefoner är ett toppenverktyg att kommunsisera med varandra under tiden.
Ibland händer det att skolan har bjudit in gästföreläsare.
Det funkar inte. Att sitta och lyssna på nån i flera timmar är fullständigt waste of time, enligt sonen. Som absolut inte förstår syftet med att sitta där eller har tålamodet att sitta stilla så länge. Han anser då att det är mycket bättre för honom att smyga undan, sätta sig i nåt annat rum och göra sina läxor.
"Och jag är så bra på det, mamma, att hålla mig borta. Smyga undan. Så ingen annan märker att jag inte är på plats."
Och jag är inte den mamman som tvingar honom att lyssna på tex en amerikan som kommer till skolan och berättar hur hans skola i USA lär ungdomar att bli entreprenörer. Då är jag överlycklig över hur sonen hjälper sig själv med att "hålla sig undan".
Vi är alla bra på olika saker här i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar