Tänk att det kan vara så olika från den ena dagen till den andra.
Från att dagen innan bara se allt i svart och livet känns så pestigt att man ligger på sängen och skakar till att dagen efter var på toppenhumör och prata med en röst som sprudlar och med ett leende på läpparna.
Det är verkligen inte lätt att hänga med i svängarna här hemma, kan man säga helt enkelt.
Men det är under en dag som denna, när det känns bra, som jag passar på att andas.
Och att fråga mig varför det svänger så väldigt är helt onödigt för jag har fortfarande inte lärt mig hur det funkar riktigt. Ibland känns det som om jag har hittat ett mönster och försöker leva efter det , men det tar bara en dag så är det mönstret brutet.
Och vi står på ruta ett igen. Som så många gånger förrut.
Men med lite mer erfarenhet att ta emot hans smärta när den kommer nästa gång.
När den än kommer. Inte om. När. För det är just det jag har lärt mig. Den kommer. Och den kommer att fortsätta komma. Länge till.
Iallafall har denna onsdag varit toppen. Men en glad, pigg och alert kille. Som berättade att han hade fixat att vara med på hela gympan i skolan. Som berättade att han skulle skriva ett fyra sidor långt essay, uppgift, i social studies när han kom hem. Vilket han gjorde. Hur enkelt som helst.
Tackarrrr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar