söndag 31 mars 2013

Måndagmorgon

I morse berättade sonen att han har kommit på mitt och makens knep.
Just det här att det är pappan som kör killarna till skolan på måndagsmorgnarna .


"Tror ni att jag inte har märkt det va? Ni menar att om jag får ett bakslag så är pappa bättre på att ta hand om det än du?"

Där satte han ett eget ord på sin egen situation. Bakslag.

 Men så har vi inte tänkt. Iallafall inte jag. Jag har bara velat ha lite avlastning. Men maken tycker nog att han tar hand om sonens bakslag jättebra. För när han är med så kommer aldrig några bakslag.

Efter att sonen hade borstat sina tänder imorse satte jag mig på hans sängkant där han redan satt med sin iPad. På nåt sätt tog jag åt mig av vad han hade sagt tidigare. Jag ville veta mer om hur han tänkte angående sin insikt.

"Det känns som om ni tror att pappa klarar av mina bakslag bättre, eftersom ni har gjort såhär de sista veckorna. Och det är ju därför du ringer till pappa så ofta nu för tiden."

"Det är inte så vi har tänkt", sa jag. "Däremot så vill vi hjälpas åt, jag och pappa. Vi vill att båda ska veta hur det ser ut hemma och vi vill att  båda två vara delaktiga i det som händer. Därför ringer jag till pappa. Därför kör han vissa mornar. Inte för att jag tror att han kan ta hand om det bättre."

Där ser man så mycket som han ser fast jag försöker smyga.

"När dina bakslag kommer", fortsatte jag försiktigt, "hur vill du att jag ska göra då? Har du något eget förslag på hur jag ska kunna hjälpa dig bättre?"

"Nej, mamma. Det har jag inte."

Nu är björnen väckt iallafall. Han vet. Vi vet att han vet. Han vet att vi vet att han vet.
Bollen är i rullning och vi  får se hur det kommer att visa sig i vårt forsatta liv.


Annars är han jätteförkyld och vi ansåg att han skulle vara hemma idag från skolan. Här är vi inte lediga annandagpåsk, helt enkelt. Utan det är skola precis som vilken måndag som helst.
Men sonen vägrade. Han är livrädd för att hamna efter. I matten och sciencen framför allt. Han kan inte låta sig själv vara hemma en enda dag utan att stressa ihjäl sig.

Stackars kille.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar