Killen är 18!

I går fyllde killen 18 år.
I hela 18 år har han funnits i min och makens liv. I hela 18 år har vi levt i glädje och oro, med tårar och med en massa skratt.
Nu är han myndig och ska själv stå för alla sina egna handlingar.
Han ska själv hantera sina sparade pengar.
Han ska själv svara i telefonen när myndigheter ringer. Han ska själv ringa upp samma om det behövs.
Han behöver inte längre ha med sig sina föräldrar på utvecklingssamtalen i skolan. Han får själv skriva under papper om han önskar ha skolkatalogen eller ej tex.

Livet ändras drastiskt och vi som föräldrar har haft 18 år på oss att grunda hela hans närvaro på denna jord så att han är så pass redo som bara han kan bli för ett nytt kaptiel i hans liv.

Han känner sig själv en aning orolig över detta tunga ansvar. Och det känns för mig som föräldet både bra och lite jobbigt. Bra såtillvida att han ändå förstår vad det innebär att vara myndig. Men jobbigt i den bemärkelsen att det är inte meningen att han ska gå omkring och ha ångest över det.

Nu tillhör han inte längre Hab utan from nu är det Vuxenhab som blir den enhet som vi får ringa till vid behov. Och from nu är det vårdcentral som ska föreskriva recept på eventuella mediciner som kan behövas.

Där har jag hållit mig i framkant. Just vad det gäller doktorer, mediciner, licenser och väntetider och sånt har jag lärt mig att där får man ligga på som förälder. Det är ingen annan som talar om för mig vad som gäller om inte jag frågar eller håller mig framme.

Så vad gäller hans melatonin som är licensbeprövat har jag hållt på nu i flera veckor genom samtal med hans avgående läkare på hab att mitt önskemål är att ett ny licens skrevs ut innan han  fyllde 18 då den nuvarande skulle gå ut i december och de gäller endast i ett år.
Jag önskade även att avgående läkare skulle skriva ut ett helt nytt recept så vi har för fyra uttag till.
Allt detta eftersom jag VET hur det går till när man ska byta läkare, enhet och alla nya ska träffa sonen personligen och göra ett personligt utlåtande och den nya läkaren kanske inte alls tycker likasamma som den gamla och så kan det ta flera, flera månader innan hans nya licens blir godkänd. Och den risken ville vi inte vara med om. Att stå utan melatonin. Herregud! Skulle inte funka.

Så nu har den gamla läkaren fixat allt detta.
Så i förra veckan kom den nya licensnen hem till oss. Den ska jag ge till apoteket och de ska skicka in den läkemedelsverket för godkännande.  Borde inte vara nåt problem.

Och ett nytt recept är utskrivet. Så nu har vi ett helt år framåt. Perfekt.
Nu gör det ingenting om det tar lång tid med den nya läkaren på vårdcentralen.

Idag har sonen skrivit teoriprovet för körkortet.
han klarade det med bravur och i morgon har han uppkörning.

Snälla, håll era tummar!