…och nu börjar det

…..nu börjar de inställda lektionerna dyka upp.
Lite då och då smyger de fram. Med en ångestfylld son som ett brev på posten.

Spanskan på distans går sådär, känner han.
han upplever att han inte har samma möjlighet att kunna prata eller lyssna på språket så som de andra får göra. han är rädd att komma efter och inte lära sig nåt.

Han och hans mentor har haft svårt att hitta en tid osm passar dem båda för att han ska kunna avrapportera till henne. Stressigt!

Svenskan är urjobbig.

Idag fick jag inte tag i varken mentor eller svenska lärare angående en fråga som har dykt upp angående just svenskan i morogn. Båda lärarna hade gått  hem för dagen kvart i tre…..

Då ringde jag faktiskt rektor. han sa det i våras, ring mig om ni har frågor ni inte får svar på.
Idag gjorde jag det. Jag mailade även honom.

Efter en halvtimme ringde han upp.
Och kunde svara.
Han hade fått tag i svenskläraren.

Och då kom jag med info till honom som han inte visste om.
Att engelska läraren inte skulle vara på plats i morgon. Så sonen får iallafall en håltimme, för eleverna ska sitta och jobba själva klassrummet.

"Hm, konstigt", sa rektor då.