Myntet har alltid två sidor

Om det som hände idag vid uppkörningen hade ju vi bara fått höra sonens version. Om hur han upplevde hela situationen och om hu rhan mådde under tiden.

Maken ringde upp körskolan för att få en direktkontakt med läraren som var med på uppkörningen. Och kanske få en lite klarare bild av vad som egentligen hände.
Det var inga som helt problem. Även om hon inte var på plats just då kunde han få prata med hennes kollega för Hon hade berättat för dem om händelsen.

Enligt henne hade sonen kört prickfritt hela uppkörningen förutom en enda sak. En backning som inte gick så bra. Annars hade allt gått hur bra som helst. Så "i sin helhet var han klart värd sitt körkort", hade hans lärare ansett och därmed lämnat in en frågeställning. Som inte gick igenom.

Maken förklarade läget med sonens ångest över att behöva göra om detta en gång till. Att behöva lägga energi på nåt igen som han egentligen redan har klarat av. Uppkörningsledaren hade en dålig dag med fel kille. Så kan man säga.

Så nu har sonens körskolelärare bokat om den tiden som jag bokade tidigare idag, så den blir i körskolans regi trots allt. Och inte som privatist. Hon har alltså avbokat de elever hon skulle ha haft den tiden på fredag och följer med våran son istället på hans uppkörning.

Vi berättade detta för sonen.
Det som är med honom är att eftersom han nu inte fick sitt körkort så tror han att han är en dålig bilförare. Vilket inte alls är fallet. han kör väldigt bra. Men det spelar ingen roll hur mycket vi eller farfar eller hans körskolelärare säger det, för hade han varit en bra bilförare hade han blivit godkänd idag. Så resonerar han nu. "Jag kommer aldrig kunna att köra helt prickfritt under en uppkörning så jag vet inte ens om det är värt att försöka mera".

Han har väldigt svårt att ladda om med energi för att eventuellt riskera att misslyckas igen.
Men han känner att det var jätteskönt att bilskolan ändrade sina planer för att kunna vara med honom på fredag igen.

Så.
All denna ångest och hela hans egen låsning var det ingen annan som märkte nåt av under uppkörningen. han hade varit hur cool som helst. Utåt.
Hur han mådde inombords var det ingen som såg.

Han är en otroligt skicklig skådis.

Och jag är oerhört tacksam över att vi numera är två som hjälps åt att stötta. Att jag har fått kämpa ensam i många år har tagit på krafterna. Och jag är ytterst glad över att maken numera är helt och fullt med på banan. Även om vi inte alltid har samma åsikter om saker och ting så har han äntligen förstått vidden av sonens problem.

Och så håller vi tummarna för att sonen tar sig iväg på fredag morgon.