Så mycket positivt händer med sonen just nu.
Han vågar, han testar.
Igårkväll var till exempel med några killar i sin klass och spelade nattinnebandy. Har inte ens en aning om när han kom hem, för jag sov som en gris. Och jag som brukar vakna bara nån kastar en kudde på golvet annars.
Idag vaknade han och pappan vid halv sex. De skulle vidare till sitt jaktlag för att försöka få ner den där jäkla älgen som vägrar visa sig på deras jaktmarker långt inne i Smålands mörka skogar. Så det blev inte många timmars sömn för honom inatt kan man säga. Vilket vi har bearbetat hela denna vecka. Han blir ju så stressad när hans dygnsrytm rubbas och han känner sig stressad om han inte sover och han vet att han ska upp väldigt tidigt. Så vi har pratat mycket om att han kommer att fixa detta. För nu har han varit medveten om att detta kommer att hända och att det gör ingenting att ligga lite efter med sömnen. För det tar man igen nån annan gång. Och så tog vi min lördagsnatt som exempel från förra helgen. När jag hämtade lillebror kl 1.30 mitt i natten, samt att min kompis kom och hämtade mig kl 5.30 samma morgon för vidare färd mot Ullared. Och det gick bra för mig.
Efter jakten idag så har hela jaktlaget sin årliga jaktfest i en av stugorna där i skogen.
Sonen och ett gäng gubbar. Medelålder i detta jaktlag ligger runt 70-80 år. Maken och sonen drar ner medelåldern radikalt. Men som han ser fram emot denna fest. Han älskar livet i skogen. Han älskar naturen. Han älskar at få vara en del i det här sällskapet.
Till denna fest hade jag lovat att stryka hans finskjorta medan han spelade innebandy.
Det glömde jag. Vilken miss. Har väl aldrig missat nåt jag har lovat honom. Så jobbig insikt för mig. Fy sjutton vilken obehaglig känsla det är.
Jag märkte hur skjortan hängde ostruken på stolen i köket när jag kom upp här för en stund sen.
Men, men.
Livet går vidare.
Har bett om ursäkt. Jag har inte fått nån reaktion på hela situationen. Än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar