onsdag 11 november 2015

Ingen kontroll

Och det är när känslan av brist på kontroll uppstår som kroppen reagerar genom att helt enkelt strejka.

Jag känner mig sliten.
Livet går förbi mig och jag känner att jag inte har full kontroll över saker och ting som sker runt omkring mig.
Dagarna bara går och jag behöver hitta sätt att hantera situationerna som uppstår på.

Sonens skola. Vet inte hur jag och maken ska kunna hitta lösningar på hans spanska. Samtal i familjen, jaga lärare som inte svarar, maila lärare ism inte svarar, plötsligt ringer hon upp mitt i nåt som jag har svårt att lämna just då. Men gör det iallafall. Dåligt samvete för kollegor.
Och så ska jag minnas allt det ism vi har pratat om hemma för att vidarebefordra detta till lärare.  Och så kommer hon med nya input, som jag ska svara på, ha åsikt om, ta beslut om eller och sen ta med mig allt detta hem för att ge sonen och maken rätt info. Jag orkar inte. Jag minns inte. Jag hör inte.

Lillebror har en attityd ism inte maken tål. Pappan blir irriterad och pappan ser endast sonens beteende. Han har jättesvårt att försöka ta reda på varför sonen har detta beteende. Han har svårt att se det bakomliggande. Han ser enbart beteendet. Precis som när storebror var liten och han hade alla sina utbrott för att livet var jobbigt för honom. Nu tror jag att livet är tufft för lillebror. Pappan ser och hör bara det ytliga. Det som syns.
Och det stressar pappan. Som blir arg och irriterad även han. Och pappans beteende mår inte jag bra av. Ond cirkel som är väldigt svår att bryta märker jag. Jag försöker. Går sådär. Pratar med pappan.Går sådär. Pratar med sonen. Går mycket bättre. Han och jag kan prata. Även om han har tonårsattityd mot mig med. Men vi har samtal med varandra. Han tycker inte att jag är världens bästa alla dagar. Men vi kan prata.
Pappan blir galen. Lillebror saknar driv, han saknar engagemang, han saknar vilja, han saknar mycket. Han är på sitt rum alldeles för mycket, han pluggar alldeles för lite, han är sur alldeles för ofta, han slänger sina saker överallt utan att plocka efter sig. Han är slö. Lat.

Ombyggnation på jobbet. Byggansvarig som jag har blivit då min chef anser att min arbetslagledare inte orkar med den biten så ska jag ha full koll på alla datum, alla byggare som springer in och ut i våra lokaler, packning av saker, jaga projektledare så vi håller samma fas med byggarna, planering av verksamhet iallafall, planering av föräldrasamtal, planering av målning av utsida hus, och så kommer det en snubbe som säger att de ska dra in fiber på jobbet, och så kommer det snubbar som säger att de ska tvätta yttertaket. Allt samtidigt. Och min hjärna är full. Hårddisken får inte plats med mer info.

Stormöte i måndagskväll tillsammans med alla kollegor i hela området, studiedag igår hela dagen då vi skulle fortsätta det vi började i måndagskväll. Min hjärna är full.

Föräldraforum ska jag hålla i då min arbetslagledare inte ska behöva gå på dessa heller eftersom min chef anser att jag ska göra detta av nån anledning. Så ett par kvällar per termin ska jag ha möte med ett pr föräldrar och min chef, varav ett möte är ikväll, och jag ska berätta glatt och klämkäckt om hur bra vår renovering går och så ska jag försöka berätta för föräldrarna på ett bra sätt att utvecklingssamtalen blir i december istället för i november för våran  planeringstid har gått åt till att packa eller planera packningen av saker istället för att prata barn. Min hjärna är full.

Och i morgon ska jag gå på möte, iochförsig dagtid men iallafall, för att träffa alla andra representanter från förskolorna samt rektorer från förskoleklasserna för att diskutera den nya övergången för blivande sexåringar. Sånt har jag aldrig gjort förut. Min arbetslagledare sa ifrån sig detta då "hon inte ha rearit tillräckligt länge på våran förskola". Jag fick uppdraget då jag känner dessa barn bäst eftersom jag är den enda som har varit längst på huset, 1,5 år. Min hjärna är full.

Jag. Är. Trött.

Samtidigt som mat ska planeras, inhandlas, lagas. Det ska tvättas, det ska städas, det ska fixas.
Som tur är har lillebror paus i fotbollen denna månaden. Och storebror kan ta bilen till och från dit han ska själv.

Jag. Är. Trött.







7 kommentarer:

  1. En mycket STOR kram till dig. Jag är själv där och jag vet exakt vad du menar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Jag skickar en minst lika stor tillbaka till dig. Du behöver nog den du med. :)

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Styrkekram �� Min fina vän...

    SvaraRadera