Vad är en förfest?

Att äntligen kunna ungås med vuxna på samma vilkor som just de vuxna har länge stått på agendan som en stor och viktig del i vår sons liv.

Han har sedan han var liten alltid föredragit vuxensällskap hellre än jämnåriga.
Han har således aldrig varit på en ungdomsfest där de har druckits alkohol. Han har aldrig varit på en riktig ungdomsfest över huvud taget och när han var liten tackade han nej till alla kalasinbjudningar när vi började förstå att det inte var nåt för honom. Några tvingade vi honom faktiskt att närvara på minns jag, "för det var ju så alla andra gjorde, man ska gå dit och ha roligt och leka och äta gott". Vi gav upp efter ett par såna konflikter. Och efter ett tag slutade även inbjudningarna att komma. Och med den insikten la sig även en sorg i mitt hjärta. En sorg ism jag har fått bearbeta genom åren och som numera har övergått till en ganska så skön acceptans.

Så. Nu.

Nu när han då äntligen har tagit ett otroligt stort steg rakt in i vuxenvärlden så uppkommer den ena situationen efter denna andra där han liksom inte har tränat innan. Som tex vanliga tonåringar kanske har gjort innan de kliver in de vuxnas sfär.

Som tex, vad är en förfest?

Idag, lördag, har hela fotbollsklubben en sk ledardag plus kväll. Det ska lämnas in material efter säsongen, det ska diskuteras värdegrund, det ska pratas verksamhetsplan osv. De ska äta lunch och sen ska de spela match. Mot varandra och med varandra uppdelade i lag. Och efter matchen ska de basta. För att sen ta sig in till stan för en gemensam middag för de som vill.

"Och vet du mamma, de ska dricka öl i bastun!!", sa han och brast ut i ett gapskratt.
"De ska dricka öl i bastun, innan vi ska äta middag på restaurangen! Så himla tokigt!"

"Jaha.... ska de göra det.....?"

Idag på morgonen har pappan berättat för honom att några av dessa tränare säkert till och med kanske tar en öl mitt under matchen, och att för en del av gubbarna så är festen det viktigaste.
Och att se hur sonens ansikte visar på en smula besvikelse över att det faktiskt finns tränare som inte tar denna ledarmatch på samma allvar som han själv gör. För honom är ju detta hela huvudsaken på hela dagen, matchen mellan tränarna.

Och att detta kliv in i vuxenvärlden för med sig så enormt mycket mer som han inte har en endaste aning om. Och att det även finns vuxna som inte har en aning om hans naivitet och oerfarenhet. Det gör mig en smula orolig.
Nu är han ju fantastisk på att tala för sig själv i och för sig.
Men ni förstår vad jag menar.

Nu är det dags att skörda det vi som föräldrar har försökt att så i 18 år. Nu är det bara att hoppas att det har fastnat nåt av de vi har försökt att lära honom om livet. Att han innerst inne har en sån stark självkänsla för vad han fixar och för vad han inte fixar.
Och att han törs, kan och vågar säga nej när det inte känns bra för honom.
Även när det kommer stora starka, coola karlar och tjatar.

Jag erbjöd honom att ta med sig några colaburkar till bastun om det skulle kännas bättre?
Men nej, han tog med sig en av pappas ölburkar.
Den packade han ner det sista han gjorde innan han gick, för den måste ju vara kall annars går det inte att dricka.

Vår sons allra första vuxenfest.
Då är det ganska så skönt att veta att både farbror och en ingift farbror är med i samma klubb.