På gammal mark

För en vecka sen drog vi på en liten miniweekend-semester till vårt gamla liv skulle man kunna säga.

Vi ankom fredagmorogn och det första vi gjorde var att åka till deras gamla skola. Vi hade inte anmält vårt besök så vi var tvungna att först låta vakten som håller koll på grinden, och är den som låser upp och sedan även låser grinden efter alla besökare.

Maken släppte av oss vid grinden för att sedan åka till sitt gamla jobb och arbetskamrater som väntade på honom där.

Många känslor.
Nervositet. Spänning. Förväntan.

Jag och sönerna stod utanför skolgrinden och plötsligt kom det en annan mamma som vakten släppte in genom grinden. Vi smet in med henne. Dock blev vi stoppade direkt vid ytterdörren med en fråga om vilka vi var och vad vi gjorde där.

Vi berättade att vi var en gammal familj och att vi nu skulle hälsa på kompisar och lärare. Han visade in oss till kansliet.
På kansliet flög kvinnan upp från sin kontorsstol när hon fick syn på storebror.  Samma kvinna som för två år sedan och hon blev så geniuns glad över att se mina söner igen. Lillebror hade hon inte känt igen om han var den första som kom innanför dörren. Men storebror ser ungefär likadan ut som för två årseden, han är bara en smula bredare nu.

"Ni måste se er runt, ni måste träffa lärarna, och ni måste gå upp och säga hej till era gamla klasskamrater!"

Sagt och gjort.

Lillebror höll sig vid min sida, medan storebror ville gå för sig själv. Han hade mailat och haft kontakt med flera av sina kompisar innan så de var förbereda på att han skulle komma.
För i hans klass är så många fortfarande kvar.
I lillebrors klass var de nu endast 4 elever, och bara en kvar sen han gick där. Och de hade ingen kontakt då heller. Så han hejade på storebror kompisar också som tyckte att han hade vuxit och blivit riktigt stor.

Jag höll mig i bakgrunden.
Betraktade det som hände framför mina ögon.
Osäkra blickar som möttes. Ansikten som sken upp i ren glädje vid igenkänning av varandra.
Varma kramar som följde.
Tusen frågor som frågades.  Dunkarna i ryggarna.
Glädjen. Spänningarna som släppte.

Värmen i min egen kropp.

Storebror valde att stanna kvar i skolan med sina kompisar när jag och lillebror kände oss klara.
Jag frågade honom om han säker på sin sak och det var han verkligen. Så vi lämnade honom där.

Sen såg inte vi honom förrän vid 19-tiden på kvällen.

Jag och lillebror hade en underbar eftermiddag tillsammmans. Vi vandrade från skolan och mös i Gamla Stan. Vi fikade och vi åt lunch i de mysiga gränderna. Han är helt underbar att vara på tvåens med sådär. Inget stress, inga måsten. Bara vara.

Vid fyra tiden dök pappan upp. Vi åkte till lillebrors gamla fotbollsarena för att hälsa på hans gamla lag och tränare . De kände knappt inte igen lillebror de heller.
Och sen gick vi tillbaka till hotellet, duschade , bastade  och sedan skulle vi går mot vår favvorestaurang där vi hade bokat bord. Det var då storebror dök upp. Han hade varit med grabbarna och spelat biljard, druckit två öl, och ätit hamburgare.
han var otroligt nöjd och belåten med sin eftermiddag.

Och jag o pappan tittade på varandra och kände oss så stolta.