Jag vill bara att du lyssnar på mig, mamma

När sonen kommer upp direkt från sitt rum i källaren när jag kommer hem vet jag precis.
Då är det nåt han behöver prata om. Ha en lösning på. Eller vad det nu än må vara. Då går mitt överleva-fixa-till-mode på.

Och denna jäkla spanska.
Jag. Orkar. Inte. Prata. Mer. Spanska. Längre.

Han fick ur sig en del. Och jag frågade precis som vanligt: Vad kan jag hjälpa dig med? Vad kan jag göra tror du? vad behövs?"

Då svarade han helt enkelt:
"Jag vill bara att du lyssnar på vad jag har säga!"

Och så rätt han har.
Ibland behöver man bara nån som lyssnar. Inte nån som kommer med sin verktygslåda och fixar till saker.

Och det är ju precis det som jag själv önskar. Att nån bara lyssnar. Inte kommer med lösningar på allt. Ibland behöver jag bara en kram och nån som säger att det kommer att bli bra.