Mycket händer i en människa när man fyller 18 år. Man blir myndig. Får stå enligt lag för sina egna handlingar. Man får bestämma över sig själv helt enkelt. Ingen annan kan ta beslut som gäller en själv. Man kan fråga om råd och man kan ta emot råd. Men beslutet får man ta själv.Vare sig man vill eller inte. Livets hårda skola.
Ibland tar man bra beslut. Ibland tar man helt enkelt skitdåliga beslut. Och man får stå för alla konsekvenser what so ever. Efter vilket beslut man än må ha tagit.
Vår son har tränat på gym i två års tid. Han verkligen älskar den aktiviteten och har till hans stora glädje även sett resultat. Han var tidigt intresserad av att vi pratade om det här med tillskott att stoppa i kroppen. För att hjälpa till att bygga muskler.
Vi har från början varit totalt emot dessa tillskott. Vi har ansett att det är bra mycket bättre att stoppa i sig riktig mat i stället. Vi har gått igenom innehållsförteckningar och vi har haft åtskilliga diskussioner om just detta. Vi är nästan 100% säkra på att han inte testade innan han fyllde 18. Hel säkra kan vi så klart aldrig vara, men eftersom just han har så otroligt svårt att undanhålla eller ljuga så tror vi att han har hållit sig från dessa produkter. Våra killar har inte druckit energidrycker heller. Vi har förklarat vad de innehåller, förklarat vad de gör med din kropp och sedan har de själva valt att inte dricka de dryckerna. Iallafall storebror. Men jag tror faktiskt även lillebror.
Nu är storebror 18. Nu bestämmer han plötsligt själv.
Och kom hem för nån månad sen med en stor burk proteintillskott. Enligt honom själv så är han den siste i hans gäng som dricker såna. De andra "började för långe, länge sedan"! Han betalar det helt själv.
Och han berättar att han faktiskt har skolkat några gånger. "Det gäller bara att göra det lite snyggt".
Om han nu för tiden får en håltimme som inte är planerad och han inte vet vad han ska göra. Då har han helt sonika tagit bussen hem och struntat i den sista lektionen. Då har han själv skickat ett sms till läraren eller mailat läraren och sagt att han är sjuk. "Det gäller att ha godkänd frånvaro för har man över sex oanmälda frånvarotimmar får man inget studiemedel"!
Va? Jag är helt chockad. Men samtidigt rätt glad ändå. On ni kan förstå min ambivalens in det hela.
Jag är chockad att han överhuvudtaget har gjort detta. För det har inte funnits på kartan tidigare. För regler är regler och det håller man sig till. Självklart är jag inte glad över att killen har skolkat ett par lektioner. Men jag är så jävligt tacksam och känner sån enorm glädje över att han faktiskt har vågat gå över den lilla förbjudna gränsen.
Att han nånstans är som de andra. För det har han ju märkt. Att de flesta hoppar över en lektion då och då. Vissa skippar till och med hela dagar.
Och han kommer hem och berättar vad kompisarna säger, "att de är så jävla trötta på skiten", osv.
Och vi får inga mail ang frånvaro. Sånt skötte ju vi föräldrar förut när det blev bökigt med oplanerade håltimmar osv. Då fick ju vi först samtal av sonen. Sen fick vi agera med samtal till lärare eller maila om lösning. Nu fixar han detta själv.
På sitt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar