Lillebror berättar öppet

Jag sitter här och blir lite förbannad faktiskt.

Lillebror och jag ha pratat mycket med varandra. VI har pratat om mycket olika saker. Och vi har pratat mycket om alkohol och alkoholintag. På nyårsafton var han på en fest hos en kompis i ett annat område här i samhället.
Han har varit på fest där tidigare. Första gången på Valborgsmässoafton förra året. Då var de 15 år.
Han körde moppen dit och hem till den festen och på vägen hem skjutsade han även hem en tjejkompis.
Han satte sig på min sängkant när han kom hem den kvällen.
Och berättade att han och en kille till var de enda ism inte drack nån alkohol alls. Alla andra smakade och provade. Jag ställde följdfrågor och han svarade så gott han ville.
Jag frågade bland annat om det var nån som inte mådde riktigt bra. Och det var det ju. Två killar som hade spytt i hallen. Jaha, vad gjorde ni då då? De hade gått hem med båda killarna hem till en av dem- för båda skulle visst sova där. Och lillebror och en kille till fick städa upp.
Det var bra gjort, precis så ska ni göra. Men det var inte så kul att städa upp efter dem.

Jag frågade om han upplevde om nån ändrade sin personlighet efter att ha fått i sig alkohol. Ja, tjejerna hade blivit så gråtiga och satt och grät i ett hörn hela festen. ( Då log jag lite för mig själv för been there done that, kan jag säga. Utan att säga det till min son )

Jag undrade var de vuxna fanns under festen. De hade varit borta och kom hem vid midnatt sa han. Då kände jag ändå ett visst lugn. För då intalade jag mig att det måste ha varit ganska så skötsamt iallafall.

Häromkvällen pratade vi om nyårsfesten. Som var på samma ställe.
Där föräldrarna även då skulle vara på annat håll. Jag tog ju bilen den kvällen och körde runt och kollade läget i det området utan att lillebror vet om det. Jag hörde när jag gick runt där att det var väldigt högljutt och att det spelades musik och snackades.

Lillebror berättade att föräldrarna hade kommit hem vid 01-tiden. Och att "mamman var nog fullast av alla". Han berättade i största förtroende att pappan var ju störtskön som utmanade en av killarna att dricka ur en ölburk fortast. Pappan hade vunnit. Nehe....

Han berättade att dessa föräldrar tillåter alltså att det sitter ungdomar hemma hos dem och dricker öl. De köper inte ut, men det kan tas med hem med till dem.
Lillebror berättade även att de föräldrarna och den kompisen  har ett avtal "att om du inte dricker innan du fyller 18 så bjuder vi på körkortet, men det har ju XXXX brutit för länge sen och då är det liksom  helt öppet".

Det är här jag blir lite förbannad!
Jag fattar att vi föräldrar har olika tankar och värderingar, känslor, bakgrunder och erfarenheter angående det här med alkohol. Men helt krasst så är det faktiskt förbjudet att dricka alkohol innan man är 18 år.

Vi föräldrar pratade mycket om det  här redan när storebror var i den åldern och hans åldersgrupp började intressera sig för detta. Även om han aldrig visade nåt intresse. Över huvud taget.

Men jag lärde mig att denna frågan är väldigt komplex. Inte alls så självklar och lätt att hantera. Man kan till och med bli osams med andra familjer i en sån här fråga.

Vissa föräldrar anser det självklart att ha sina ungdomar hemma drickandes alkohol. För då vet de var de är åtminstone. Då är de inte ute på stan och driver.
Andra föräldrar köper ut till sina ungdomar av samma skäl, för då vet de vad de dricker.

Här håller inte jag med.
Jag är av den sorten som anser precis tvärtom. Jag vill inte ha på mitt ansvar att några ungdomar gör sin alkoholdebut hemma i mitt vardagsrum. Jag tänker aldrig i mitt liv köpa ut alkohol till nån minderårig. Jag tänker aldrig så att säga  "göra det lätt" för ungdomarna.
Jag tror nånstans att vara den där "coola föräldern som är så jäkla poppis" och spm tillåter sånt här och mycket annat kommer att få bita sig i svansen en vacker dag.
Jag tror att det enda som det barnet egentligen längtar efter är att mamma och pappa nånstans ska sätta en gräns.


Men hur gör man då? Som förälder till en kille som är bästis med de här föräldrarnas son? Vi kan ju inte förbjuda den killen att ha sina fester. Vi pratar alltså om en kille som igår fyllde 17 år och som sommarjobbade hela förra sommaren. Han var ledig i två veckor. En kille som är hur bra som helst. Som får stipendium av ungdomsgården för att han är en sån himla outstanding kompis. Som är van att från tidig ålder fått klara sig själv på många sätt.

Det känns som om att förbjuda vår son att gå på sin bästis fester är en smula för hårddraget.