Hur gick det till?

Kommer tillbaka till det här med balen.
Att dansa bal är nåt som avgångseleverna i år tre på gymnasiet gör här i stan. Frivilligt så klart. Det är ett otroligt stort event och alla skolor är med vilket gör att skolorna är uppdelade i olika grupper. Annars hade inte alla fått plats.

Eftersom vi har sonen med hans svårigheter så hade vi ställt in oss på att vi inte skulle se honom dansa när den tiden kom.
Men ändå ville jag veta hur han själv liksom tänkte i den här frågan.
Så utan att göra nån större affär av det hela så kom frågan upp tidigare i höstas.
Ja du vet ju att alla treor får möjlighet att dansa bal i vår. Hur har du tänkt med det här med balen? frågade jag.
"Jo, jag har nog tänkt att vara med", svarade han helt otippat.
Jag höll på att tappa hakan och undrade i precis i samma hundradels sekund om han visste vad han pratade om.
"Ok, vad roligt", svarade jag, "då är det kanske dags att fråga  nån tjej som du skulle kunna tänka dig att dansa med, För tjejerna går nog ät fort!"

Då sa min son så här, ett uttryck som för evigt har etsat sig fast hos mig sen dess:
"Tänk om det redan är klart då?!"

Då blev jag ännu mer förvånad. Samtidigt som jag blev alldeles varm i hela hjärtat.
"Så spännande, vem är den lyckliga tjejen som får dansa med dig?"
"Det blir du snart varse!"

Nu några månader har jag fått reda på vem hon är iallafall. Han har visat upp henne i skolkatalogen.
Och jag kan inte låta bli att fundera över hur denna dansförfrågan har gått till. Vem tog initiativet? Vem av dem tog upp frågan över huvud taget?

 Hur gick det liksom till?