Samtal i morse med sonen. Bara han och jag. Lillebror sov och maken i stugan för att köra röjsåg. Och kanske för att få lite egentid.
Cykelvasan går ju som bekant av stapeln idag. Cykla från Sälen till Mora.
Vilket löjligt lopp anser sonen.
Vad är det för jobbigt med det? Cykla 30 mil, det är jobbigt. Men nio, nej ingen match. Att det är i terräng och med en annan sorts cykel bryr han sig inte om.
Och så var samtalet igång. Som så många andra gånger.
Om att alla andra kanske inte tycker som han. Jag påpekar att han inte ska säga "man tycker". Han ska säga "jag tycker".
Att bara för att han tycker och tänker på ett sätt så gör inte alla andra det.
Och det här är ju lite känsligt ämne kan jag känna. Vi andra ska alltid och hela tiden anpassa oss efter hur vår unge är. Men han behöver faktiskt också lära sig att bara för att han tänker på ett sätt, så är inte det det enda sättet. Det finns miljoners andra sätt att tänka på också. Faktiskt.
Och han är så medveten om det innerst inne.
Men han kan inte förstå att andra inte tycker som han.
Han hör ju vad vi säger, men han kan inte förstå.
Då säger jag att han behöver inte förstå. Men han behöver respektera och acceptera att det är så.
Precis som vi har fått acceptera och respektera honom.
Och han vet.
För numera ler han när vi har dessa samtal.
Förr.....Jösses vad arg han blev. Vi var dumma i huvudet, han kände sig också dum i huvudet.
Åren går och vi blir klokare med åren allihopa i våran familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar