Jag bakade tillsammans med en kompis härom veckan.
Hon hade tagit semester och jag hade min lediga fredag.
Vi passade på att sno ihop lite lussebullar och annat smått och gott.
När vi stod där som bäst och hjälptes åt så sa min kompis plötsligt:
"Häll i 8 havregryn nu".
Då tittade jag på henne och svarade med ett leende:
"8 havregryn lät lite i minsta laget....."
Hon lyfte direkt blicken från diskbänken och tittade på mig med ögon som inte visste om jag menade allvar eller inte.
Då sa jag till henne att det är i den vardagen vi lever i. Varje minut. Varje dag. Varje vecka. Varje år. Hela livet.
För en som inte är insatt i autismens värld är det svårt att förstå hur tydlig man måste vara för att underlätta livet för den som lever mitt i det.
"Jag häller i 8 dl havregryn så blir det lite mer deg", sa jag och så skrattade vi båda två.
:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar