Nu kommer reaktionen efter den lugna julen. Eller en reaktion på att det är lov över huvud taget.
Sonen är rastlös, irriterad, orolig, stressad. Mår helt enkelt väldigt dåligt.
Just nu behöver han nästan ett minutschema över vad som ska hända för att ha någorlunda kontroll över sin tillvaro.
Igårkväll spelade jag o maken en tennismatch mot makens lillasyster med sambo. En timme behövde vi åka iväg. Sonen följde med. Satt på kanten hela matchen och kollade. Kunde inte vara hemma. Ville inte vara hemma.
Alldeles nyss:
"Gå in till pappa och titta på hockey med honom fram till 21.00. Jag tittar på Historieätarna här i vardagsrummet så länge. Sen kan vi se på Sällskapsresan som börjar kl 21. Och när klockan är halv tio tar vi fram fikat", sa jag till sonen, "låter det som en bra plan?"
Det var ok.
En halv timme utan schema och han är hyperstressad.
Han ligger nu bredvid sin pappa i sovrummet och tittar på hockey. Med en själ som är spänd som en fiolsträng.
Hela dagen igår var han likadan. Idag är inget undantag. I morgon säkert samma reaktion.
I morgon eftermiddag kommer min bror med familj på besök över helgen. Det ser han fram emot. Dock inte att brorsans alla hundar kommer också. Men de ska vi låta vara nere i källaren hela tiden.
Ett helt jullov kan lätt kännas som en hel evighet när livet behövs minutplaneras.
Både för barn och föräldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar