"Du är inte som andra tonåringar, brorsan", hörde jag lillebror plötsligt säga vid matbordet igår morse.
"Nehä, hur är jag då?", undrade självklart storebror tillbaka medan jag plockade fram frukosten.
"Du är mer som en.....liten vuxen tycker jag", sa lillebror då.
Och där slog han huvudet litet på spiken, känner jag.
Storebror är något av en "liten vuxen" faktiskt. Har alltid varit och är så fortfarande.
Nu kan även lillebror som är 14 skriva under på den beskrivningen.
När lillebror hade ätit upp sin frukost var det bara jag o storebror kvar vid bordet.
Jag passade på att fråga hur han känner nu, en vecka efter det att han fått sin Asperger diagnos.
"Mamma, var inte så dramatisk. Jag är precis som vanligt. Jag har inte förändrats på nåt sätt. Och jag kommer att fortsätta att vara som jag är. Det känns bra".
Slutdiskuterat alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar