Nu kom lillebror hem från skolan och var alldeles skärrad.
"Alexia har blivit utkastad hemifrån av sin mamma!!"
Då visar det sig att en av sonens bästa kompisar igår helt sonika blivit utkastad av sin mamma.
Idag fyller hon 15 år.
Lillebror och några kompisar till tog med sig henne till rektor som tog emot dem idag.
De berättade vad om hade hänt och rektor ville såklart prata med Alexia ensam efteråt.
Hur bakgrunden ser ut till hela den här historien har jag ingen aning om. Men jag förstår att det inte är ens fel att två träter - så långt är jag med.
Mamma och dotter har inte haft världens enklaste relation har jag förstått. Men att därifrån bli utkastad känns stort och väldigt slutgiltigt på nåt sätt. Eller så är det kanske bara ett rop på hjälp från mammans sida. vad vet jag?
Rektor ska ta kontakt med både mamma och de sociala myndigheterna.
Pappan finns för tillfället i en annan stad och har tidigare hållt på med droger. Dit vill inte flickan flytta.
Flickan ska i natt bo hos en tjejkompis där kompisens mamma hade sagt:
"klart hon får bo här inatt. Och i flera nätter tills det har ordnat till sig. Och ikväll ska vi fira hennes födelsedag!"
Lillebror hade utan att ha frågat oss först öven han erbjudit sängplats över natten. Och jag känner mig stolt över att hans generositet är så stor när det finns vänner som behöver honom.
Sonen växer och han går verkligen även han i livets hårda skola. Men på ett helt annat sätt än vad storebror gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar