lördag 7 februari 2015

Ett litet steg mot självständighet

En helg med bara storebror och mig.
Pappan och lillebror har åkt med lillebrors fotbollslag till Växjö för match mot Öster idag. De ska bo på hotel i Jönköping i natt och sen spela match mot Huskvarna i morgon.

Det här att "passa på" att göra nåt roligt bara för mig själv när halva familjen är på annat äventyr finns inte i min värld.
I min värld handlar det om att göra nåt roligt tillsammans med min 17 åring.
Och mina känslor är kluvna när det gäller det här.

Jag förstår när jag pratar med mina vänner om tiden som jag har och får med min fina tonårskille, att det inte är helt vanligt förekommande bland andra jämnåriga, att de vill hänga med sin lilla mamma.
Det händer att mina vänner känner en viss…..jag vad kan jag säga…. är det kanske en känsla av avundsjuka. De vill också umgås med sin tonåring på tu man hand emellanåt.
De vill också sitta och äta middag med sin tonåring en lördagkväll.
Och det försåt jag att de vill. Så klart.
Om det inte händer så ofta, så förstår jag att det kan vara en kär önskan om att få ha den värdefulla tiden tillsammans med sin 17 åring.

För mig är det lite tvärtom.

Jag är självklart otroligt tacksam över att jag har en så finfin kille som inte vill annat än att umgås med mig eller sin pappa. För jag tror verkligen att det är så. Han känner inget större behov av att umgås med andra i sin ålder. Inte så ofta iallafall. Det finns säkert tillfällen där han skulle vilja hänga med sina vänner, men inte vet hur man gör. Utan stannar hemma istället. Av den anledningen.
Men oftast stannar han hemma för det är där han känner sig trygg. Det är där han kan hålla sina egna tider och kan se de program han brukar göra.
Och jag bara älskar att ha honom så nära mig. Att jag känner honom så väl.

Men ibland önskar jag att jag kunde göra nåt annat.
Även när pappan inte är hemma.
Och jag börjar så sakteliga vandra den vägen.
Det tar sin tid. Och det får det göra.

Men jag är på väg. Ett steg i taget.
Och det betyder samtidigt att sonen också är på väg. Med ett steg i taget.

Men nu i helgen har vi bjudit in oss på lunch hos min mamma. En timmes bilkörning härifrån. Och sonen ska köra. Till sin stora förtjusning.
Väl framme ska vi äta mat och gå på Loppis, för mormor har hittat gamla Guiness rekordböcker där som sonen är ute efter.
Vid 16 drar vi hemåt igen så han kan se sin fotboll på Tv.

Så har vi tagit fram kyckling ur frysen. Vi ska göra kyckling i ugn med klyftpotatis till middag. Hans favvo!

Trevlig helg mina vänner!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar