Maken åkte till sommarstugan igår vid lunch. Det var min stängning som skulle betyda att om vi skulle åka efter det så hade vi inte varit i stugan förrän vid 21 tiden. Det stressade min man som tusan för han ville lämna in lilla båtmotorn och det är tvunget att göra en vardag.
Han blir så stressad när yttre omständigheter bestämmer hur han ska leva. Han känner sig otroligt instängd när han tex vill åka till stugan och saker runt omkring gör att han inte kan komma iväg.
Och han känner att han är den enda som vill åka dit. Vilket inte är sant. Men han upplever det så här och det kan igen ta ifrån honom.
Så vi tog beslutet att han fick åka iväg på egen hand. Vilket är helt ok. Han får luft under sina vingar. Han fixar och donar där nere och jag har en oljad altan och brygga när jag kommer dit nästa gång. Rätt skönt ändå.
Lillebror grillade hos en kompis igårkväll. Och skulle såklart sova över.
Så det var bara jag och storebror hemma. Och är fortfarande.
Igårkväll firade vi hans E i spanska med hämtmat från Kina Thai. Sååå gott.
Sen hade han svårt att gå och lägga sig så vi satt ända till halv ett i natt och pratade. Det känns helt enkelt konstigt att sluta skolan. En oro. En ängslan. Vi pratade om at även om det har varit blod, svett och tårar emellanåt så har skolan ändå inneburit givna och klara ramar. En tid att passa. Nåt att göra. Vad händer efter skolan?
Idag ska vi skriva en lista på vad han är sugen på att göra, uppleva, plugga etc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar