Vilken dag det blev!

I torsdags var sonen på intervju hos stans störste hyresvärd.
Han var verkligen förberedd och hade klätt sig i jeans och skjorta.
Han tog bilen och var på plats 35 minuter innan den överenskomna tiden.
Där är vi lika jag och sonen. Jag vill alltid vara ute i god tid jag med. Hellre att jag får vänta en stund än att komma med andan i halsen och inte hinna liksom landa.

Han kom hem därifrån och var väldigt cool. Han sa att det hade gått jättebra och han berättade att de hade berättat för honom att en tjänst var just ute i våran förort. Och när han sa det var det som om något hände med hans blick, "skulle det vara så att jag fick jobbet här ute hos oss så kanske jag kan tänka mig att ta det". Om det jobbet som han för ett par veckor sedan bara störtvägrade.

Jag och maken bara tittade på varandra.

Och vi tror att bara det att kunna få jobba så nära hemma och att det enbart är en enda tjänst, inga andra som han är tvungen till att ungås med, gjorde att det blev skillnad på hans inställning till jobbet.
De skulle höra av sig inom två veckor.

Nu.
Sonen kom just hem från sin fotbollsträning med P-00.
De hade varit 20 killar och han var riktigt nöjd.

Det tog två dagar. Han hade fått ett samtal.
Jobbet är hans! Och jag är så jäkla lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen riktigt. Ungen har från tanke - till genomförande- till slutet gjort allt detta på egen hand. Han har utan nån som helst hjälp från varken mig eller pappan fixat det här jobbet helt själv. Med två intervjuer, ett personligt brev samt ett cv.

Sån enorm skön känsla för honom själv!
Och det är en gudasänd känsla för hans lilla mamma kan jag säga.

Samtidigt som lillebror också har fått ett samtal idag.
Han har också fått ett av jobben han har sökt. Hans livs första sommarjobb! Helt otroligt. Vilken dag det blev.
Lillebror ska under tre veckor vara "behjälplig vid mat och vara en guldkant i tillvaron för de äldre" på ett äldreboende inne i stan. Underbart ju! Passar ju honom som handen i handsken.
I morgon ska han på intervju på ett annat jobb. Håller tummarna även där.

Just nu, är jag en lycklig mamma.