Så otroligt skönt det är när pappa är på samma tåg.

Igår kom den.
Kroppens reaktion på allt han jobbar med just nu.
Han mådde illa redan på morgonen. Men han ville ge det en chans, som han sa. Det blev inte bättre alls under dagen, men han kämpade på.
Och det här är en otrolig stor skillnad mot när han var liten. Då mådde han också illa när det blev för mycket. Men då klarade han inte av att hantera det på egen hand utan fick panikångestattack och behövde bli hämtad på studs.

Igår klarade han det själv. Som är en oerhört stor bit att kunna i hans liv. För han kommer att behöva veta att han klarar det på egen hand. För detta kommer att hända så många ggr genom hans återstående liv. Och vi kommer inte alltid att finnas precis bredvid.

Han var i skolan hela dage igår. Hans plan redan på morgonen att gå på gymmet direkt efter skolan, och han tanke var att prova det fast han mådde så illa, "för det skulle ju faktiskt kunnat ha hjälpt".
Men tyvärr gjorde det inte det. Efter fem minuter på gymmet ringde han pappa som jobbade hemifrån. Men som var väldigt upptagen just då och kunde inte hämta honom.
Mig ringde han inte.
Han fick välja mellan att vänta på pappan eller att ta bussen. Han ville hem fortast möjligt så han tog bussen.

När han kom hem så hade pappan och han ett långt samtal om honom. När jag kom hem fick jag reda på allihopa och vi hade ett snack alla tre.
"Mamma, du säger precis samma sak som pappa har sagt, har ni redan pratat ihop eller?"

Det hade vi verkligen inte gjort. Men nuförtiden vet även pappan vad det handöar om. Och det är ju så himla underbart att mycket av snacket liksom redan är så att säga avklarat när jag kommer hem.
Och jag berättade för sonen att en av alla hans reaktioner när han var liten var att må väldigt  illa då med när det var för mycket runt omkring honom.

Och så är det en sak till.
Ljuset.
Hans mående försämras betydligt när det blir vår och ljuset blir starkare. Det är ett mönster som vi har sett återkomma år efter år.  Årets skiftningar är nåt han reagerar väldigt starkt på och i synnerhet när ljuset kommer. När vi alla andra drar upp gardinerna och öppnar altandörrar, då stänger han in sig inomhus.

Idag är han i skolan. Mådde bättre i morse.
Men jag har haft telefonen redo hela dagen och förberedde mina kollegor på en eventuell akututryckning. Maken är på annan ort i två dagar.

Men det har varit lugnt. Vi har haft lite sms kontakt och han har känt sig ok.