I morse vid frukost när jag och storebror skulle äta kom den. Kommentaren som jag inte kunde låta bli att skratta högt åt. För den kom så spontant. Så självklar.
"Mamma. jag känner en vuxen man som jag tror har ADHD. Ja, en förutom pappa då!"
Och jag tittade på honom. Och han tittade på mig. Och jag började att skratta högt.
"Men mamma, han måste ju ha det!" fortsatte han och skrattade han med. "Han är ju inte normal, såsom han håller på".
Ja, det tror jag med. Jag är den förste att hålla med. Sen pratade vi lite om det och det var roligt.
Och det är så störtskönt att han är så stor och vuxen och redo att prata om det han också har sett.
Med facit i hand skulle vi kanske ha pratat om det lite tidigare. Det har vi inte gjort av nån anledning som jag inte ens kan svara på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar