Inga småbarn längre

Tjoho och ett stort grattis till världens bästa lillebror som fyller tonåring idag!

Jag är så enormt gald och tacksam över att denna underbara kille kom just till oss.
Inte klokt på en fläck egentligen att vår lilla skitunge from idag kan titulera sig tonåring.
Som tur är så har han fortfarande väldigt många kramar kvar till sin gamla mamma. Och det är jag så enormt tacksam över. För de andra två killarna är inga kramkillar. Eller goskillar.
Så det är jag och lillebror som kan kramas i vår lilla kvartett här hemma.

Det här med kroppskontakt är överhuvudtaget inget som det slösas med. På storebror får jag på min höjd hålla en hand på hans axel när jag säger godnatt. Kanske att han nångång slänger upp sina fötter i mitt knä i soffan . Så har det alltid varit. Sen han var liten. Han har aldrig varit den som har krypit upp i knät. Han har alltid avskytt när nån klappar honom på huvudet eller pillar i hans hår.
Att gå till frisören har under alla år varit en ständig kamp. När han var riktigt liten fick jag klippa honom medans han låg och sov. När han blev lite äldre gick det så småningom bra att sitta hemma på en stol framför en tecknad film och jag gjorde mitt bästa med kammen och saxen.
Nu vid femtonårsålder går han till frisören utan tjafs.

Det värsta min allra största kille, maken alltså,  tycker är fötter. Hans största mardrö,m är när jag på kvällen försöker få in min lilla fina fot under hans täcke och bara få känna hans närhet. Då rycker han till som om jag brände honom med en cigarett eller nåt annat farligt. Och så är det bara mina söta, mjuka fötter som söker hans fötter.

Ikväll skulle lillebror få välja middag eftersom det är hans födelsedag.
"Jag vet inte riktigt, mamma. Vad tycker du?"
"Välj du, lille vän. Det är din dag idag."
"Ska vi ta köttbullar i tomatsås, kanske?"  Till saken hör att just den rätten älskar storebror.

MIn älskade lilla stora tonåring hade helt enkelt svårt att välja sin egen favvomiddag. Han ville hellre göra sin bror nöjd. Sånt känns lite tungt. Jag vill att han såklart nångång ska våga och villja ta egna beslut. Utan att behöva tänka på konsekvenser från andra i familjen.

Nu blev det tillslut iallafall fläskfile' och pommes med beasås. Smaskens.