Vid en av måltiderna i helgen med farmor och farfar satt vi och pratade om en grej jag och familjen gjorde tidigare i somras.
Där storebror var otroligt duktig och gjorde ett otroligt bra jobb utifrån hans förmåga.
Sonen fick mycket beröm medan vi satt där och åt mat.
Efter en stund vände jag mig till lillebror och gav även honom beröm.
"Jag vet, mamma. Du behöver inte säga det till mig. Jag vet att brorsan behöver höra det mer än jag. Han behöver det här mer än mig."
Men jag slutade inte där, han fick en kram och ännu mera beröm.
Jag ler. Härligt att lillebror fick ännu mer. Det är han värd. Precis som sin storebror.
SvaraRaderaVissa kommentarer är verkligen värda att sparas.
SvaraRaderaAlla är vi värda massor av beröm! Du med, Prinsessans mamma.