Jag är tvättansvarig kan man säga i vår familj. Det är inte många ggr som nån annan i familjen har satt på en tvätt.
3/4 av oss slänger vår skitiga tvätt rakt på golvet i tvättstugan. 1/4 av oss gör tydligen inte det.
Sedan förra helgen har jag tjatat på lillebror om att jag inte hittar hans matchställ från matchen förra lördagen. Jag har letat. Över allt har jag letat. Jag har tjatat på honom att han måste leta. Han har ingent som helst minne av var han kan tänkas tagit av sig matchstället efter matchen.
"Men tänk till" hart jag sagt då.
Idag fick han inte parkera i soffan framför nån fotbollsmatch om han inte hittade sina kläder först.
han traskade otroligt surt uppför trappan och muttrade nåt samtidigt. Säkert inte om hur mycket han älskade sin mamma just då.
Sedan kom det! Asgarvet från tvättstugan.
"Har du verkligen tittat här inne? Vilket slarvlet, mamma!"
Då visade det sig att hans matchkläder ligger i tvättkorgen. Där de ska ligga. Jag hade bara letat på golvet. Där alla vi andra lägger tvätten. Hans kläder låg så fint där i korgen. Alldeles ensamna och olyckliga.
Som jag skrattade. Högt. Jag tyckte det var jätteroligt. Här hade han lagt kläderna där de ska vara och fått skäll för det hela veckan. Han tyckte inte det var lika kul iofs. Stackarn.
Han är ju för duktig, vår kille!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar