Skiteftermiddag som blev myskväll

Efter samtalet idag som jag fick av sonen förstod jag att eftermiddagen skulle bli otroligt jobbig.

Det blev så.

Redan i bilen på väg hem från skolan kom det. Han högg på både mig och sin bror. Han var ytterst otrevlig och bitsk i både ton och ordval.

Jag såg i backspegeln ju längre bilfärden blev hur längre och längre ner lillebror sjönk ihop i baksätet.

Och jag kände hur jag själv bet ihop. Jag försökte behålla lugnet men såg mig själv en snabbis i backspegeln och kunde se hur hela mitt ansikte speglade min trötthet. 

Jag kommer aldrig nånsin kunna bli pokerspelare iallafall med mitt dåliga pokerface. 

Det forstatte även vid hemkomsten. Lillebror smet snabbt som attan upp på sitt rum efter mellis.

Jag tog sats och tog mig an storebror. På en halvtimme skulle han hinna göra engelska läxan innan det var dags för honom att bli hämtad av en kille i laget för att åka på fotbollsträning.

Han var högljudd och såg allt i svart. Då kunde jag inte var lugn längre.

Jag var tvungen att höja rösten och säga till på skarpen. Jag sa åt honom att bara lyssna och sluta med att argumentera mot ALLT. Det är nämligen nåt han är väldigt duktig på. Att argumentera. Mot allt om det är nåt han inte gillar. För allt om det är nåt han gillar. 

Helt ärligt var jag oerhört tacksam när det var dags för honom att åka på sin träning.

Sedan kom han hem. Som en helt ny kille. Han hade fått andas en smula. Och jag hade fått andas en aning. Glad och positiv. Vi åt mat. Han gick och duschade.

Sedan kom han självmant med datorn och bad om hjälp med sin science läxa. Och den hade jag redan förberett så jag var klar för den uppgiften när han kom.

Eftersom mina söner går i en internationell skola är all undervisning på engelska, vilket gör att det krävs evinnerliga översättningar innan de ibland överhuvudtaget vet vad läxan handlar om. Särskilt när det kommer till science. 

När klockan var 20.45 var vi klara och då sa han med glimten i ögat:

"Vad bra, nu har jag en kvart kvar av mitt liv den här dagen." 

Han menar alltså en kvarts fritid. För från klockan 21.00 är det tv-tid. 

Viktigt att hålla isär. 

I soffan senare på kvällen bad han om ursäkt för sitt beteende och jag fick faktiskt klappa honom på kinden.

 

Vi tittade på varandra, log och båda fattar vi att vårt liv ser ut så här.