Detta jagande mellan instanser

Förra onsdagen tog jag ledigt från jobbet för att hälsa på i Asperger skolan.
Idag tog jag en ledig dag också.
För idag hade sonen två läkarbesök inbokade. Båda på Bup, men till olika personer.
Det första besöket var till sin psykolog klockan 09.00.
Det andra var till hans medicinläkare klockan 11.45.

Vi tog en heldag både jag och sonen. Efter att ha kollat så att han inte skulle ha missat några nationella prov så godkände sonen att vara ledig en dag från skolan.

Mellan läkarbesöken åkte vi och köpte en ny träningströja åt honom. Såna går åt nu för tiden så som han tränar.
Efter det andra besöket tog vi en lunch tillsammans.
En mysig dag tillsammans. Han har varit lugn och sansad.

Nästa vecka ska det tas blodprov nån morgon innan medicin intagits för att kolla koncentrationen av sertralinet i blodet. Om det visar sig att det finns utrymme för att höja dosen så provar vi det som ett försök att lindra hans ångest.

Annars har jag även ringt Hab och frågat om vår remiss från utredningsteamet hade kommit.
Men icke.
Och jag frågade även på Bup om de hade sett nån remiss ligga och skramla i nåt hörn. Men icke.
Så den finns helt enkelt ingenstans. Ramlat mellan några jäkla stolar.

På Hab fick jag tag på enhetschefen som skickar mig en blankett om egenremiss. Så kan jag remittera oss själva liksom till Hab för fortsatt stöd.

På Bup erbjöd sig läkaren att kontakta de som gjorde utredningen och återkoppla till mig om två veckor när hon ska berötta om svaret på blodprovet.

- Tack, men nej tack, svarade jag henne vänligt. Det är alldelels för lång tid. Jag ringer de själv idag. Så hoppas jag att det går fortare. Så återkopplar jag till dig om två veckor när du ringer och talar om hur läget är.

Jag fick tag i psykologen som skrivit journalen ang utredningen.
Hon var så väldigt förvånad över att ingen har sett till remissen, för den hade hon skickat till Bup för länge sedan.

Men hon förstod läget och hon kunde gå i god för att antingen skickar utredningsläkaren remissen under denna eftermiddag, eller så gör hon det perosnligen under morgondagen. Till Hab, för det är ju där vi ska vara.

Så krångligt det är med alla dessa olika instanser. Som vi som föräldrar måste dra i, kontakta, ringa, maila, jaga. Hela tiden detta jagande. Så många olika människor som är inblandade, men som ändå inte vet nåt.

Och mitt däremellan ska vi som föräldrar hålla koll på allt.

Nu på onsdag ska maken och sonen träffa denna biblotikarie på skolan som ska ses som en sorts resurs, hjälp, stöttare, strukturerare, bara prata-kille, ja lite alltiallo för våran kille. Som är tänkt ska finnas till hands när håltimmar dyker upp, läxor behöver struktureras, när en lugn plats är behövd.

Vi går inte sysslolösa iallafall.
Nån av oss.