Kan en individ med Aspergers vara härlig?

Har pratat med min svärmor i telefonen nu på förmiddagen. För första gången på väldigt länge faktiskt.

Och framför allt första gången sedan maken har pratat med sin mamma om hur deras äldsta barnbarn mår. Just nu. För de har ju inte fattat att det är så här hela tiden.

"Ja, vi har ju börjat inse. Vi har nog inte förstått hur allvarligt och svårt det egentligen är!"

Nej, det har ni nog inte gjort, svarade jag.

Och då kom den där frasen igen, som så många gånger förut. Som gör att jag blir så ledsen i hela mig.

"Men han är ju en sån härlig kille. Han är ju så himla härlig!"

...och jag ville bara skrika rakt ut: DET HANDLAR INTE OM DET!! DU HAR JU INTE ALLS FÖRSTÅTT!! Men jag sa endast det första, att det inte handlar om just det. Och jag sa det ytterst lugnt och sakligt.

"Nej, det gör ju inte det", svarade hon lite försiktigt.

Jag hade lust att bara fråga henne om det är så  konstigt att en individ med ADD och Aspergers syndrom kan vara  "så himla härlig"?
Att individer som i hennes värld, är en smula annorlunda inte kan vara härliga?

Det säger egentligen mer om henne. Och alla andra som tänker som hon.