Det som började så bra

Gahhh!
Så tråkigt.
Så. Jäkla. Bedrövligt.

Schemaläggaren som har gjort sånt enormt bra jobb och verkligen trollat med knäna för sonens klass och grupper.
Tanken som var så himla bra och så himla rätt.


Och så har den mänskliga faktorn nånstans missat nåt för ett år sedan. Som visar sig nu.
Hur mycket ska man orka fixa hela tiden???
All förberedelse för oss innan tvåan skulle börja. Alla möten för att det skulle bli så bra som mäjligt. Alla samtal. Nu får vi göra det igen. En gång till.

I höstas då sonen började ettan på gymnasiet hamnade han i grupp B. Där inga av hans kompisar gick. Han fick därför byta till grupp A. Inga konstigheter alls. Nånstans.
Han gick med grupp A under hela året.

Nu när schemaläggaren har gjort detta underbara schema, så har nån klantskalle missat att notera i några listor på expeditionen att han inte längre tillhör grupp B.
Så han har hela tiden utgått från att grupp B inte ska ha några håltimmar förutom nån enstaka varannan vecka. Och fixat det.
Fast sonen går inte i grupp B.

 HAN GÅR I GRUPP A!!

Idag har jag suttit i både telefon och mail-konferenser med mentorn. ( Stackars mina kollegor och barn på jobbet….) Som inte vet nånting. Men hon kan gå med på att sonen och då även Nicklas kan få byta grupp för att i så fall hamna så att säga rätt. OM rektor går med på det. Nicklas gick med på det i första taget, men sen kom sonen på att han själv har svårt att motivera till sina andra klasskamrater varför denna ändring skulle göras och varför Nicklas får göra detsamma. Och det eventuella gruppbytet blev inte lika hett.

I morgon är det jag som hänger på telefonen igen och denna gången är det Rektor som ska pratas med.
Skolan har nånstans gjort felet från början.
Och det måste de kunna stå för. De måste ta sitt egna ansvar i det hela. Om sonen ska byta grupp eller om hela grupperna byter plats med varandra på schemat. Eller hur de nu tänker göra.

De måste komma upp med en gångbar lösning som funkar.