Det svänger fort

Ångest!

Han somnade osm en lycklig ung man igårkväll, efter att ha genomfört en suverän match i 90 minuter.

Vaknade i morse med ångest.

Över att behöva vara ensam from idag då jag börjar jobba.
Pappa började förra veckan.

Hans vankande fram och tillbaka här hemma just nu gör inte mig mindre ångestfylld heller.
Han är på väg till gymmet.
Men vad ska han göra sen i flera timmar?
Vad ska han äta?

Han kan inte titta på tv, inte titta på en film, inte spela tv-spel, inte läsa böcker.
Varför han inte kan allt detta beror på att han är så intensivt rastlös att han inte kan sitta stilla. Men kan samtidigt inte komma på nåt själv att aktivera sig med. Den kombon är sådär.
Och han har inget som helst intresse för sånt som är overkligt. Han kan titta på en fotbollsmatch, för det händer på riktigt.
Men inga tv-serier. Förutom Svensson-svennson av nån anledning. Och den kan han titta på tusen ggr.
Tv-spel gillar han inte.
Och böcker funkar bara fakta eller möjligtvis biografier. Om verkliga männikosr. Det här är ett litet problem i skolan, då det måste läsas olika klassiska romaner.

Nu har han cyklat iväg till sitt älskade gym.
Och nu ska jag åka alldeles strax.

Igårkväll pratade jag med lillebror. '
Jag brukar väldigt sällan be honom vara med sin bror.
Men igår gjorde jag det.
Jag förklarade precis som det var. Att storebror känner att det är jobbigt att vi ska börja jobba.
Om hur svårt storebror har att bara chilla "sådär som du har så lätt för".

Han svarade så självklart, så enkelt:
"Jag fixar det mamma. Vi kommer hitta på nåt att göra."

Så  nu har storebror fått tillåtelse att väcka sin lillebror när han kommer hem från gymmet. Utan att lillebror ska bli arg och irriterad.

Och så har jag lovat att vi ska åka iväg nånstans efter mitt jobb. Det lugnar honom också av nån anledning. Typ till XXL eller nåt. Bara titta. Bara vi.